Kollade igenom några saker nu ikväll, saker som jag gömt undan för mig själv, när jag läser igenom saker som jag skrev för 3 år sen börjar jag gråta, har gömt sakerna för mig själv och nu kom jag ihåg dom, tog fram dom och började läsa, slutade läsa efter första sidan, ville inte falla ner igen, Jag var 12 år gammal och ville inte leva.. Jag var 12 år, ni hör ju själva. På vissa ställen skrev jag till mig själv, i hopp om att jag skulle sitta och läsa det när jag blev 15, i hopp om att jag inte hade avslutat mitt liv, där för tre år sen 12 år gammal. Det var nu som jag i såg hur dåligt jag faktiskt mått, även fast jag kanske inte vill inse det.. Jag skriver om en vän som jag älskade och hoppas att vi två ska sitta där om många år och fortfarande vara vänner, men som jag nu inser behandlade mig dåligt, redan på den tiden, den personen som jag ville dela livet med, vill jag helt ärligt knappt veta av längre.. För är det någon som förstörde mitt liv så var det h*n.. Men vet ni vad som får mig att må sjukt illa, när jag hittade brevet, brevet jag tänkte lägga på min säng, brevet som skulle vara mina sista ord till världen.. Tänk att folk redan då behandlade mig så jävla dåligt att jag tänkte ta mitt liv, fortfarande bara 12 år gammal. Sen kommer vi till saker jag skrev för 2 år sen, där jag beskriver att jag inte orkar mer, att jag har slutat äta, för att jag har fått för mig att jag inte förtjänar mat.. Mhhm. Sen hittar jag även en gammal dagbok som jag hade, när jag läser det jag skrev då, blir jag nästan rädd för mig själv, att jag hade så djupa tankar om mig, livet, ocha allt det där andra man har tankar om.

Att folk faktiskt tryckte mig så långt ner, att folk faktiskt stampade så hårt. Hur fan kan man må bra av sånt.. Jag gick i 3:an när allt började, Nu ska jag börja 9:an.. Jag lovade mig själv att inte falla ner för det här nå mer, Men när jag läser saker som jag skrev för snart 6 år sen, blir jag både arg och ledsen, Jag inser efter att ha läst saker från mig själv att det här får vara nog. Jag tänker inte må dåligt för att folk har tråkigt liv, tänker inte må dåligt för att folk tycker det är "kul" att trycka ner mig.
Känner mig så arg och frustrerad just nu.. För dom som jag en gång gjorde allt för blev dom som tryckte ner mig längst, dom som jag en gång tyckte så mycket om var dom som förstörde för mig.. Många gånger har jag så god lust att skriva ut namn, skriva ut ALLT här, så alla får se vilka dom är, så alla får veta vad dom utsatt mig för i snart 6 år. Men något inom mig stoppar mig, egentligen vet jag inte varför, 6 år är väl ändå 6 år för mycket? Men tycker att personerna ska få ta åt sig på så sätt att dom som tar åt sig av det jag skriver är dom jag skriver om. Fast det kliar i fingrarna, har suddat två namn flera gånger i texten nu, har ändrat menningar och tänkt efter, för jag tror att ingen egentligen vill vara "mobbaren" för jag vet att dom tycker att i deras ögon har dom aldrig gjort något fel..men men namn kommer ni en dag att få, tro mig.
Men när vi ändå är inne på det här blandade ämnet vill jag även säga Tack, Tack till er (ni vet säkert vilka ni är) som under snart 6 år har mobbat/kränkt mig, jag vill tacka er alla, för att NI har gjort mig till den jag är idag, för just idag känner jag mig så jävla stark i mig själv.. Är stolt över mig själv som ändå hållt mig hyfsat levande i nästan 6 år, är glad för att jag inte avslutade allt där för 3 år sen , för då hade jag aldrig fått känna den här känslan av att mår rikigt jävla bra igen, och jag hade aldrig träffat två personer som betyder mer än något. Så Jag avslutar detta med att Tacka er, tacka er för alla blickar, tacka er för alla gånger ni skrattat åt hur jag ser ut, tacka er för dom gånger ni tryckt ner mig, tacka er för alla gånger ni skrivit saker över internet, och speciellt tacka er för att någon av er vale att dödtshota mig, något som satte djupa jävla sår, såå ja tack, jag hoppas att ni fick ut glädje under dom här åren, något ni tog från mig. Såå nu ska jag mår så jävla bra, medans ni får leva med vetskapen av att ni förstörde någons liv. Tack för mig.

Alla har makten att sprida glädje, right? Även jag och det är det jag tänker göra nu, sprida förhoppningsvis lite glädje till er som läser och om inte kanske lite styrka. Först tänker jag bara berätta en sak som hände idag, jag satt själv inne i stan i morse och väntade på att gallerian skulle öppna, och det var några personer som gick och plockade skräp, och en av killarna går förbi på andra sidan gatan, och han skriker "Hej hej" till mig och jag får ett stort brett leende av han, svarade glatt ett hej och jag lovar att JAG blev på bättre humör och det gjorde verkligen MIN dag, att någon sa hej till mig bara helt random. Och det jag vill få sagt av det är liksom, Att ett hej kan ge en sån stor glädje för till någon, för vem vet att killen som du sa hej till han kanske beslöt sig att inte ta sitt liv för att DU sa Hej och han fick känslan att någon ser han. Eller tjejen du gav ett leende kanske bestämmer sig för att göra nått åt sitt liv, ja men ni fattar, ge någon en del av erat leende, ni vet inte hur många ni räddar. Sen vill jag bara säga att Du, just du som läser du är helt perfekt, precis som du ä, glöm samälls orginalet, och gå din egna väg, för DU är så jävla perfekt, Och ingen kan stoppa dig nu, för du har tagit dig så långt, så sluta inte nu, för i mina ögon, är JUST DU helt underbar. Så låt ingen trycka ner dig, låt ingen tala om för dig hur du ska vara och låt INGEN säga att du är dålig, jag vet hur det är, att ja det är lätt för mig att säga som kanske inte är i din sitts, men jag har och är mer eller mindre där nu, jag vet att det kan vara ett rent helvete, men jag vet också att man kan ta sig ur, om man bara har styrka och modet att kliva ur det där. Så kom igen kille som tjej ställ dig upp och säg ifrån, gå din egna väg och oroa dig inte för vänner osv, för dom som verkligen betyder nått och dom som verkligen bryr sig kommer alltid gå bredvid dig med en hand på dina axel. För låt aldrig någon sänka dig, låt dom aldrig förstöra vem du är som person. För du är bra som du är, låt aldrig någon säga annat. Kan folk inte acceptera dig för den DU är, är det deras förlust, det är dom som går misste om nått, punkt.
Vill även passa på att säga till dom som står mig nära, vänner, nya vänner , familj, släkt ja alla ni som känner att ni har något i mitt liv att göra (haha förlåt för att det där lät lite dumt, alla är ju liksom välkommna i mitt liv men asså hahaha Ja ni fattar) Jag vill bara säga att Jag tyck om er, ni är liksom orsaken till att jag är där jag är idag, att jag fortfarande står med båda fötterna på jorden, och att jag tillslut vågade säga ifrån. Ni betyder så sjukt mycket för mig och er vill jag alltid ha nära.
Sen ni som kanske helt ramdom kom in på min blogg nu, Tyck om er också.

Orginal bilder utan filter eller nått :)

Okej, nu är JAG trött på det här, nu orkar jag inte med. Utan nu ställer jag mig upp och gör nått åt saken själv, är trött på mobbing, är trött på allt jävla tjafs och är trött på att Alltid förväntas vara där för alla. Nu tänker jag stå upp för mig själv, tänker inte låta folk trampa ner på mig längre, är trött på den här skiten och eftersom det har gått fem år utan att någon har gjort nått så får jag göra nått åt saken själv. Tänker fan inte sitta och bara må dåligare och dåligare pågrund av ANDRA. Och jag berättar här och nu, utan missförstånd.. Sluta anta att jag alltid ska stå vid er sida, att jag alltid ska ställa upp för er, om ni själv bara sitter ner när jag väl ber er om hjälp, tänker INTE vara någons andrahands val längre och vill folk kliva ur mitt liv så håller jag dörren öppen för er, är less på att folk ska sluta prata med mig bara för att jag inte är "som dom vill" ta mig för den JAG är eller så kan ni lika gärna vända om och gå. Kommer plocka bort folk ur mitt liv, dom som ger mig dålig energi och dom som bara förstör, nu jävlar. Nu ska folk inte få trycka ner mig mer, tänker inte må såhär mer och tänker inte vara någons andra hands val, och tänker inte hålla käften om någon säger nått, för hur många gånger har inte jag mått så dåligt att jag velat ta mitt liv? Hur många gånger har folk tyckt att det varit okej att trycka ner mig bara för att dom har tråkigt liv.
Och alla som nu känner att dom vill kliva ut ur mitt liv eller om ni någon gång tänkt tanken så gå nu, varsågod. Tänker inte ha falska vänner som bara tycker "synd" om en.. Tänker INTE acceptera det här mer, JAG vet att JAG är helt perfekt som jag är, att JAG är älskad av fler än dom som hatar mig, Att JAG är fin, att jag är helt underbar som jag är, jag vet att jag sprider glädje bland dom som står mig närmast, och JAG tycker om mig själv så sjukt mycket, tycker att jag är helt perfekt. Förlåt om jag delar med mig av lite självförtroende om någon tog illa upp ber jag om ursäkt :* tänker inte ligga i sängen mer och inte orka kliva upp, ska sattsa allt jag har på livet, för man lever bara en gång, och lever man det rätt så räcker det med en gång. Har velat skriva det här inlägget så länge, men har aldrig vågat, fram tills nu, när jag känner att Äh vafan gör det bara, skit i vad andra tycker. Och det är precis det jag tänker göra SKITA TOTALT I VAD ANDRA TYCKER.. Det är mitt liv, Jag som lever det och jag tänker göra det bästa av det. Fuck haters, fuck you all. Och jag tänker göra klart för ER ALLA att jag tänker INTE vara någon som ni kan prata skit med, har ni massa skit att prata så får ni gå till någon annan, vill inte höra. Men vill sammtidigt säga att Jag kommer försöka hålla mig till den Jag är, och ni vet hur jag är, Pratglad, hjälpsam och någon man alltid kan prata med, och DET KOMMER ni kunna göra, bara det inte blir massa skitsnack för sånt är jag trött på och tänker lägga allt negativt bakom mig, tänker ta stora kliv framåt. Så nu ska jag njuta av sommarlovet, sammla nya krafter och ha så jävla kul det bara går, det här ska fan bli MITT år. Tack för mig.

Idag känner jag mig stolt. Helt ärligt så är jag sjukt stolt över min syster som idag tog studenten. IDAG har hon gjort det. Kan inte med ord beskriva hur stolt jag är, för hon har gjort det och hon har klarat av det. Började ärligt gråta av glädje när dom klev ut ur byggnaden och hennes leende var stort, det var äkta. Min fina underbara syster, tänk att du har gjort det, att du klarade av alla åren, älskar dig så sjukt mycket och jag kommer stå bredvid dig livet ut, du är bland det bästa jag har och med dig mår jag bra. Åren har varit svåra, det har hänt mycket, men du har tagit dig framåt, steg för steg och nu kan du äntligen säga att du har klarat det. Dock vet jag att du är besviken, att du hoppades på mer, men tänk positivt ist och ta din egna väg, det blir bäst så. Och än en gång så vill jag säga att jag ÄLSKAR dig med hela mitt hjärta och är en stooooolt lilla syster. Lycka till med livet nu och gör det så bra det bara går, du vet vart jag finns om det är nått och du vet att jag alltid har tid för dig. Står vid din sida dag ut och dag in, i alla väder, i alla tänkbara stunder. Älskar dig Jasmine så det nästan gör ont och Jag är STOLT. Puss.??

Nu lägger jag 8:an bakom mig.. Tittar aldrig mer tillbaka. Vill inte se det som hände.. Vill glöma och gå vidare. Ett år kvar, ett år kvar tills jag äntligen slipper allt och får börja om på rikigt. Men kommer jag verkligen klara ett år till? Stå ut ett år till? Vi låter mitt mående avgöra det. Vet inte vad jag vill säga. Bara att jag ALDRIG mer tänker kolla tillbaka mot det år som varit, har aldrig mått så dåligt och aldrig känt mig såå värdelös som jag har gjort. Folk kan verkligen trycka ner en, och som en person sa: Det finns haters överallt. Men nu väljer jag att lägga allt bakom mig, tänka framåt och aldrig mer kolla tillbaka. För även fast det har varit det mest krävande året i mitt liv, så har det ändå gjort mig till den JAG är idag, och jag är stolt över mig själv. Har blivit trampad på så jävla många gånger, och folk har alltid spottat en extra gång, och även fast jag har varit borta från skolan och missat en massa har jag jobbat ihop mig betyg jag är nöjd med och jag har blivit starkare som person. Så nu för att inte skriva ett allt för långt inlägg, Tar jag sommarlov nu, lägger skiten bakom mig och ska låta sommaren bli somd en blir, vill även säga STORT GRATTIS till väääärldens bästa syster som idag tar studenten, Är stolt över dig än vilka vägar du tar i livet och jag önskar dig all lycka framöver. Tack för mig och låt Sommaren 2014 börjaaaaaa.

Vet ni vad som gör mig så sjukt ledsen? När folk säger Hejdå utan en förklaring. När dom väljer att gå. Och den här gången, tog det hårt. När personer som man verkligen bryr sig om blir dom som lämnar först.. Och man kan inte göra nått. Dom har redan bestämt sig, och det finns inget man kan göra, än hur mycket man vill få dom att gilla en för den man är. Önskar verkligen att jag kunde göra nått, ändra på mig, så att även JAG blev accepterad, att folk faktiskt börjar kliva in i mitt liv ist för att vända om och gå. Gråter ärligt nu. För orkar snart inte det här. Orkar inte att dom jag så gäna vill ha i mitt liv, inte ens har en tanke på att ha kvar mig i sitt.. Snälla. Kan någon hjälpa mig, här och nu? Är trött på all hat, är trött på att se folk sårade, hatar att det alltid är såhär. Men hur var det, misslyckad och totalt värdelös, var det inte så någon av er sa? För det var så ni tyckte. Ni drar mig ärligt ner till botten IGEN. Tycker ni inte att jag är där nog mycket? Längst ner.
Mitt liv är som att vara instängd i en låda, man skriker och skriker men ingen kan höra dig, du kan inte ta dig ur.. Man är så nära att bli fri men den där väggen som är emellan stoppar dig alltid. Du har verkligen försökt länge, försökt att ta dig ut, men folk står utanför, skrattar åt dig, för att du blev den du blev, någon som andra inte kan acceptera. Dom skrattar när det går fel för dig, när ditt liv blir negativt, det är då dom skrattar och spottar som mest. Så du ger upp, du slutar försöka. Men är det inte ganska sjukt, att någon som är 15 år gammal, börjar fundera på sin egna existens.. Jag hoppas verkligen att ni ser att jag verkligen försöker, att jag försöker vara så bra jag kan, gör mitt bästa för att ni ska gilla mig. Jag försöker allt jag kan.. Men när jag verkligen försöker, och när det inte är tillräckligt ändå, stupar jag igen. Men okej alla som någon gång ens haft en tanke att sluta prata med mig, kan ni snälla göra det nu? Sluta prata med mig nu när det ändå är uppe. Snälla, för jag orkar inte att en till ska sluta prata med mig.. Jag orkar inte, jag skakar för att jag gråter så mycket.. Försöker med allt, har försökt.
Är sååå jävla trött, trött på ordet försöka, trött på att bli lämnad, trött på all hat, trött på mig själv, trött på allt.. Snälla kan inte bara ni se, se vad ni gör mot mig? Se att ni förstör så jävla mycket.. Tycker ni inte att fem år är tillräckligt? Tycker ni inte att depression är tillräckligt? Tycker ni inte att självmordsförsök är tillräckligt? Tycker ni inte att ni har gjort tillräckligt mot mig? Måste jag verkligen ta det här också..vet inte om jag klarar det. Snälla hör mina rop efter hjälp nu.

Vet ni hur svårt det är att gå vidare och ta sig framåt när folk står och ttrycker en åt andra hållet? Jag försöker verkligen, jag gör det, men när folk ärligt spottar på mig kan jag inget annat än sätta mig ner och sluta försöka, för min energi tar slut. Jag orkar inte försöka hur länge som helst när folk bara fortsätter att trycka ner mig, det går bara inte. Folk tar förgivet av det dom hör att jag är så eller jag brukar göra si, bara för att någon som "hatar" mig bestämde sig för att sätta en stämpel på mig något som alla sedan började gå efter.. Jag har inte ens fått en ärlig chans att presentera mig och visa vem JAG är. Folk hör det dom tror är sant, och passar det inte in i "samhälls orginalet" går det inte att acceptera.. Och tyvärr tyckte folk inte att jag passade in. Jag har egentligen en fråga till er, Varför måste ni förstöra? Inser ni vad ni gör när ni skriver "hat" om mig till personer jag pratar/är med? Dom slutar prata med mig, Det är JUST det dom gör, dom orkar inte "ta hand" om varken mig eller hatet om mig, men jag förstår dom, Jag hade inte stått på min sida heller.
Men det är liksom bara det att VARJE gång jag äntligen, jag menar det äntligen börjar prata med någon, någon som skaffar en egen uppfattning av mig så kommer det ALLTID någon och ska dra sina åsikt av mig, varför då? Bara för att förstöra? Eller är du bara jävligt avundsjuk på att jag äntligen pratar med någon? Någon DU inte pratar med?
När något händer, något som det här, så blir jag sjukt osäker i mig själv, kan inte rikigt
Avgöra vad signalerna från personer är, kan inte känna skillnad på negativt och positivt. Jag blir så osäker, på om personen verkligen vill prata eller om jag bara besvärar.. Jag börjar ärligt gråta när jag skriver det här, för det gör så jävla ont att veta att folk inte tycker om mig, att folk inte vill prata med mig.. Att det finns dom som kan göra allt för att förstöra.
Är det egentligen inte ganska skrattretande att folk kan vara så själviska så om dom gillar någon så får INGEN annan ens kolla på personen. Vill för det första säga att man KAN ha killkompisar och för det andra så det står väl ingen lag eller så om att jag inte får gilla någon som du gillar? Asså ååh jag blir så arg och så sjukt ledsen.. Att ni bara fortsätter, finns det liksom aldrig något stopp, ska ni ALDRIG förstå att det ni gör mot mig tar så jävla hårt, och när jag såg att ni gjorde er rolig över att jag faktiskt försökt ta mitt liv, det gjorde mig ledsen.. Hur kan man trycka ner någon så mycket så den personen inte vill leva mer och SEN SKRATTAR ÅT ATT DOM FÖRSÖKT TA SITT LIV, har ni ingen jävla respekt. Jag hade lyckas bygga upp en liiiten del självförtroende, något ni rev. Något som nån förstörde. Något som nån inte tyckte att jag skulle ha..
Förstår ni hur många gånger jag mått så jävla dåligt, förstår ni hur många gånger jag velat ta mitt liv, förstår ni hur många gånger jag inte orkat mer, förstår ni hur många gånger jag gjort mina föräldrar besvikna för att jag gjort saker när jag mått dåligt? Jag önskar verkligen att jag kunde beskriva för er hur jag mår, så ni verkligen förstår och kanske inser vad ni gör, att ni faktiskt förstör en person. Är rätt säker på att ni kommer må åt helvete den dagen jag inte orkar mer, den dagen jag avslutar lidandet.. Då jag avslutar det NI ställt till med.
Jag hoppas verkligen att någon hör mitt rop på hjälp innan det är allt försent.
Jag vill avsluta det här med att säga hur mycket jag uppskattar ni få som VISAR att ni bryr er.. Ni är guld värd.. Även ni som jag inte känner, även ni som jag känt hela livet, alla. Önska ni kunde förstå hur MYCKET jag verkligen uppskattar er.. Ni får MIG att må bättre och ni får mig att orka kämpa vidare. Men nu går jag och lägger mig, orkar inte med något mer. Tack för den här gången.