Har tagit mig ganska lång tid att få ihop det här inlägget, har funderat på vad jag ska skriva och vad min slutsats ska bli, men vi kör på der här. Idag är det faktiskt ingen vanlig dag.. Min pappa fyller nämligen 40, och här kommer några ord dirket till dig pappa.

I 15 år har jag kallat dig för MIN pappa, i 15 år har jag kännt mig stolt för att kunna kalla dig för pappa. Du är en sån fantastik person, och betyder så sjukt mycket för mig, är såå tacksam för att jag får dela mitt liv med dig. Du har alltid funnits där, alltid haft en hand på min axel. Är det något som jag älskar så är det våra stunder då vi två pratar, bara pratar ut om saker som är på tapeten då, har delat mina tankar med dig och jag har fått tagit del av dina och har sett saker på andra sätt, dina ord har hjälpt mig mycket och jag är så glada att du finns i mitt liv.. Du är en såndär person som gärna svarar på frågor, man kan fråga vad som helst men ändå har du alltid några smarta ord och ett bra svar.. Och din humor är lika sämst som min så allt blir så mycket roligare.. Haha nä men pappa du vet att du är bäst i mina ögon. Jag älskar dig mest och jag hoppas du får en as bra dag.och glöm inte att även fast jag kanske hittar min prins någon gång så kommer du alltid vara min kung.. Stort grattis Från mig. P.s geten hälsar till dig pappa ;)

Såg en video idag, där en person sa något som liksom fick mig att gråta.. "Don't let people change you just because you are not like them" dom orden fick mig ärligt att börja gråta.. Varför? Jo för i år nu när jag börjar 9:an har jag "stått ut" med 6 år av mobbing och mått dåligt i mig själv.. 6 år, där jag lät andra trycka ner mig, där jag lät andra påvärka mitt liv så pass mycket att jag inte ville leva... Har fallit såå många gånger att jag tappat räkningen. Och just dom orden fick mig att helt jävla ärligt börja gråta, av sorg och av glädje med en släng av stolthet.. Tankar landade tillbaka på dom tider och stunder som jag mått dåligt, då jag gått in i depretion och vaknat av panikattacker.. Jag gick alltid med en klump i magen och hatade allt med mitt liv, hatade allt med mig själv och hatade skola, och inte ett sånt där "Jag-hatar-skolan-för-jag-är-lat-och-tycker-det-är-jobbigt" inte ett sånt hat, utan jag HATADE verkligen skolan, alla som var där, allt som hade med skolan att göra, jag HATADE allt! Tack vare folk som valde att trycka ner mig, anledning? Jag aldrig fått reda på den faktiskt.. Jag fick hat över internet, nått jag inte gjorde ärligt var att skriva upp mig på att när jag skaffar en sida att folk skulle få hata där, visst alla vet vad ask är, alla vet att det är en hat sida, men det visste jag inte när jag förra sommaren valde att prova på sidan ask.. Folk skickade vidriga frågor till mig, dessutom gav någon sig rätten att döttshota mig, något jag än idag är rädd för. Tänk så många gånger jag tänkte ta mitt liv, så många gånger jag tänkte låta dom vinna.. Tänk alla gånger jag gick ut för att andas och skrek rakt ut, bara för att jag önskade så gärna att någon skulle hjälpa mig, önslade så gärna att någon skulle höra mina skrik. Min mamma, är den ända som lagt ner allt på mitt mående (veta att många har hjälpt mig osv men kan inte skriva er alla, och ni alla har hjälpt på olika sätt så ja ni förstår) den ända jag har litat på dom gånger jag inte ens litat på mig själv.. Även fast jag har stått ut med det här länge, har jag alltid försökt se det positiva, alltid försökt haft ett leende, och jag tror att det är en anledning till att jag är där jag är idag. Har alltid försökt stått på egna ben, alltid försökt vara stark by my own. Men man klarar inte allt på egen hand, ibland måste någon krama om en och säga att dom alltid står bredvid.. Jag var hemma mycket där innan jul och ganska mycket efter jul också, allt jag gjorde var att plugga och sova.. Var tvungen att klara mina betyg även fast jag är hemma för att jag mår dåligt, något jag intalade mig själv länge, betygena? Är sjukt stolt över mig själv. Även fast jag mådde dåligt, gjorde jag allt för att försöka kliva upp på morgonen, göra mig iordning och fara på skolan, jag gjorde verkligen allt. Och ibland kom jag så långt som att ha gjort mig klar, och om ni någonsin viste hur världelös jag kände mig då jag inte orkade mer, så skulle ni nog bli rätt rädda.. För var det något dom hade fått mig att känna, så var det att jag var världelös. Jag mins att det var en tid innan jul, då min lillebror blev sjuk, sammtidigt som jag mådde som sämst, mins att jag bara började gråta i köket, och mamma frågade mig vad det var.. Mitt svar? "Jag är ledsen mamma men jag känner mig så jävla världelös, dessutom att edwin är sjuk, det tär på mig ännu mer" stannade hemma 2 veckor efter det.. När jag tänker tillbaka på allt det här, vet jag inte vad jag känner, vet inte om jag vill känna nått.. Nått jag alltid har haft turen att ha, är mina familj och dom närmsta, fast ändå mest mina större systrar, alla gånger jag har fåtte n kram av dom och allt känns så mycket lättare, eller alla dom gånger dom suttit och lyssnat på det sätt ingen annan har lyssnat på, det sätt bara en syster kan lyssna på, och när mina systrar var så pass små att som gick på min skola så var dom dom första jag sökte upp, och då fick andra i trycket att jag inte kunde klara nått själv, vilket fick mig att bli väldigt frustrerad, för ända sedan jag var liiiiten har jag fått lära mig att har jag nått som tär på mig så berättar jag det, något jag alltid gjorde. Men jag stod alltid själv, skämpade på mina egna ben, bara att dom stod på sidan och viskade till mig att fortsätta kämpa på.. Något jag har gjort.. Något som kan göra mig frustrerad är när folk mår dåligt, inte bara för att dom mår dåligt av olika andledningar utan för att dom inte tror på när man säger att det blir bra igen.. Men samtigit försår jag dom till 100%, för när jag var mitt i allt jobbigt hatade jag att höra när folk sa att det skulle bli bra, för hur fan kunde folk säga det när dom inte såg hur jag mådde på insidan? Hur kunde någon påstå att det skulle bli bra när det hade gått 5 år och INGET hade blivit bättre? Och idag kan jag förstå om dom som sa det till mig blev frustrerad när jag inte trodde på det dom sa.. För idag är allt bra.. Jag har ALDRIG mått bättre.. Och det var när jag insåg att jag inte kan låta det här fortsätt, jag kan inte låta folk göra såhär mot mig.. Kag sa helt enkelt ifrån, tänkte inte låta folk leka med mina känslor och mitt liv längre.. La ner ask, även fast jag många gånger velat gå tillbaka till det, varför? Ärligt vet jag inte, men varför fortsätter folk röka om dom vet att det skadar dom? Samma sak liksom. Men i alla fall så la jag ner ask, jag sa ifrån all bekantskap som jag blev sårad av och ställde mig upp och sa ifrån rakt ut. Och jag ångrar inte EN sekund att jag valde att göra det, för jag mår så jävla bra och jag ÄLSKAR mitt liv på alla sätt och inte nog med det, mitt självförtroende är i topp och jag är stolt över vem JAG är.. För det får man vara, stolt för vem man är och man får faktiskt tycka att man är snygg som fan. Haha. Allt det här har gjort att jag har fått nya helt underbara vänner, så att ställa sig upp och göra nått åt saken är något som drar med sig mycket gott, det är nått jag lovar. Och jag känner att jag är där jag vill vara i livet just nu, och det erbjuds mycket. Dom orden i början, gjorde en stor invärkan på mig, för jag kände att damn Amanda du har varit med om så jävla mycket men ändå står du här 15 år gammal och har lyckas så långt i livet som du sak ha lyckats.. Du gjorde det, du tog dig bort från skiten.

Jag är en sån person som kan stå ut med mycket, har rätt mycket tålamod och kan känna av personer ganska lätt men samtidigt vet jag när personer har fått sina chanser.. När dom har fått tillräckligt många gånger på sig att visa vilka dom vill vara i mina ögon, och det ända dom gör är att visa negativa sidor såå vet jag när jag ska släppa taget och låta bli dom.. Dock kan det ta år innan jag ger upp. Och dagen jag bestämde mig för att nu jävlar får det vara nog, den dagen föll flera i mina ögon, tyvärr. Folk som jag har kämpat med att förstå och dom jag gett flera chanser har försvunnit helt från listan.. Finns inte längre. För att gå tillbaka till då jag inte mådde bra, måste jag nämna några saker.. Först den känslan man får, den hemska tomhets känslan man får när man ser att någon har skrivit något om just mig, orden som är skrivna där på skärmen framför sig är inte ord man vill se.. Men ändå står dom där tydligt, så att alla kan se dom, och på nått sätt tar det alltid lika hårt.. Eller det gjorde det.. För haters make me famous. Och något som ingen vet är att jag visade bara några av alla frågor jah fick på ask för folk, det var sååå sjukt mycket som jag raderade, japp mamma så är det. Men det var som gånger som jag inte ville att mina föräldrar skulle säga "ååh inte igen" för ärligt trodde jag att mina föräldrar tyckte att jag var misslyckad, så mycket hade folk tryckt ner mig.. För är det något jag VET idag så är det att mina föräldrar är stolt över min insatts i livet. För även fast livet var åt helvete så stod jag fortfarande upp. Något som också har tagit hårt på mig är alla dom förhållanden jag haft.. När folk har förstört. Har haft kanske 5 rikiga förhållanden, men på ett eller annat sätt så har det fuckat upp sig totalt, mest pga andra, fåtal gånger pga andra andledningar. Och det är något jag inte förstår, VARFÖR FÖRSTÖRA FÖR NÅGON ANNAN? Varför, när dom hittar något som betyder nått så ska folk dit och ta det ifrån en.. Och något som faktiskt sårar mig, för även om jag nu har ställt mig upp och mår bra osv så är jag fortfarande jävligt sårbar, och även fast jag säger hur stark jag känner mig så finns det gånger då även jag faller, igen. Och det är där för att jag är människa precis som alla andra. Men något som sårar mig, även fast det kanske inte låter som en stor sak för er så är det när folk säger att jag "byter killar" varje vecka.. Ni hör ju, nått så fjantigt som kärlek.. Men det är också en sak som gör ont för mig. Att folk tror att jag leker runt med alla. NEJ det gör jag inte, har lättare att komma överens med killar och har i stort sett bara killkompisar, och dom är ett par stycken och jag nämner alla nån gång ibland, oxh bara för att jag är med killar så är jag inte tsm men dom och jag håller inte på men dom.. En kille har mitt intresse just nu och det har han haft länge.. Så dra inte något med att jag byter killar eller vafan ni nu vill kalla det, kompisar okej? Inge mer. Med det sagt avslutar jag det här inlägget ett blandat inlägg men jag har fått med allt jag ville att ni skulle få del av.. Känner mig sjukt stolt över mig själv just ju. Såå nu ska jag sova Så Tack för mig. Och läser inte igenom det här inlägget för pallar inte det så är det stavfel eller att det står nått konstigt så har lite överseende och så bju jag på det ;)

Vad ska jag skriva om? Saker som satt djupa jävla spår i mig eller något som gör mig så sjukt glad? Känner att ni har hört tillräckligt mycket om allt negativt i mitt liv, right? Så tänkte skriva om något som får mig att må bra, saker som JAG gör för mig själv och saker JAG älskar att göra för att det får mig att må extra bra.. Vi kör en lista och jag skriver lite om varje sak.

KÄRLEK~ Just det ordet, kärlek. Det på något sätt betyder mycket i mitt liv, även fast jag kanske inte alltid tror på att det finns och att jag ibland tvivlar på att JAG om någon är älskad. För efter allt som jag har fått stått ut med, allt som jag har kämpat mig igenom så är kärlek ändå inget som jag borde tro på va? Men hos mig säger allt tvärtemot, Jag tror på något så underbart som kärlek, för i dom absolut mörkaste stunderna i mitt liv har kärlek varit det som lysst upp allt.. För kärlek finns i olika former, som "Ta på dig bältet" eller rent ut sagt "Jag älskar dig" det ända man behöver göra är att lyssna extra noga när det sägs.. Till och med ett Nej kan vara i en kärlek (mamma glöm att jag skriver det här) för det ända folk vill när dom säger nej till något är att man inte ska råka illa ut, bara att man inte pay attention till det. Så kärlek får mig att må bra, att veta att någon älskar en är det bästa som finns och även i dom mörkaste stunderna finns kärlek där för att ge dig en kram.

SYSKON~ Som ni vet har jag 4st, 4st syskon som jag tycker om såååååå jävla mycket, alla av dom ingen mer än någon annan.. Det bästa med dom ör att dom är precis som jag, kan vara så sjukt barnslig med samtidigt så jävla allvarlig när det behövs, finns alltid där och dom ställer alltid upp, än vad det gäller så finns dom alltid där med handen på axeln.. Och det är en typ av kärlek också.. Men som sagt MINA syskon gör allt i mitt liv så mycket bättre.

ETT GOTT SKRATT~ alla ni som känner mig, veeet att jag typ alltid skrattar, även i dom mest jobbigaste stunderna så slutar det alltid med att jag har ett leende på läpparna.. Och det är för att jag älskar att skratta, skratta är det bästa jag vet och man kan aldrig få nog av att skratta, oftast får man andra glad om man själv är glad.. Och ett gott skratt förlänger livet, right? Dessutom sa en person en gång till mig att varför vara ledsen när man kan vara glad? Deeet är typ mitt livsmotto, lever efter det liksom. Haha

MUSIK ~ Okej, vem blir inte bättre av att lyssna på musik? Liksom man kan välja på sååå mycket, allt från någon deppig låt till nått man bara släpper loss och dansar till.. Behöver jag säga mer? Musik is my fucking life.

LAGA MAT~ Något jag ALLTID blir glad av, det är fan att laga mat, än hur jag mår så blir jag alltid på bra humör när jag lagar mat, dessutom älskar jag att laga mat och man blir på så bra humör när man lyckas göra nått som faller alla i smak.

Okej det var några saker som gör mig sjukt glad, såå vad gör er glad? Någon som vågar skriva, har fleeeer saker men vi börjar såhär kommer kanske fler såna här inlägg. Tänkte även göra några inlägg där jag säger saker som gör mig ledsen, besviken, arg osv lite såna saker också.. Men det kommer senare

här kommer några bilder av alla dom vi klickade till oss idag :D

bjuder på om det är nåon "ful" bild ;)

Har gjort många dåliga val i mitt liv, och det här var ett av dom.. Vet att härifrån och framåt kommer det bara bli värre, om det nu kan bli värre.. Gjorde dåliga val med att tro på fel folk, litade på fel folk.. Något som jag själv kommer att få sota för nu..känner mig besviken på mig själv som trodde så jävla fel, som hoppades på att det ändå skulle bli bra.. Något det inte blev. Allt blev så fel och jag är ärligt sjukt sårad.. Och inte på tal om att jag själv fakiskt sårade folk.. Och det tär på mig, får så dåligt samvete, men jag gjorde det, sårade folk. Har en dålig vana att trycka folk som jag tycker om ifrån mig, och det hände, personen som betyder så jävla mycket för mig tryckte jag ifrån mig pga andra, pga att andra sa saker till mig.. Och jag vet inte vad jag ska göra när jag får höra saker, vill inte tro på dom men jag gör det ändå, och redan där går allt fel..jag tror på fel saker, för att folk har så lätt att sätta intryck i mig, intryck av andra.. Och när dom man verkligen trodde skulle säga några passande ord är dom som sårar en mest då blir inte situationen så mycket bättre, det förvärrar allt och man vet ärligt inte vad man ska göra.. Vid såna här tillfällen räcker inte ett förlåt, det räcker inte att säga hur sjukt mycket man faktiskt ångrar det, för det gör jag, även fast det var jag som trodde på fel personer och gjorde som jag gjorde, så ångrar jag mig så sjukt mycket, och ett lite förlåt kommer aldrig räcka. Men jag är fakiskt ledsen för det här.. Det har ALDRIG någonsin varit min tanke att såra någon eller försötra såhär mycket. Det här var det sista jag någonsin ville, men nu har det blivit såhär ändå, och jag vet inte vad jag ska göra, har sårat en person som betyder så jävla mycket för mig, men som jag ändå tryckte ifrån mig pga att jag var så jävla dum att lyssna på andra, kommer aldrig får tillbaka personen och det gör ont, så sjukt jävla fucking ont att veta.. Och om någon av er läser det här, så ber jag om ursäkt till alla som jag sårade idag, jag förstår att ni inte vill prata med mig mer eller ha något med mig att göra, det är lugnt. Det var jag som gjorde fel, fel att tro på fel personer, fel som gjorde som jag gjorde, men det är tyvärr försent att ångra sig nu, skadan är redan skedd.. Och hade jag kunnat hade jag gjort det ogjort.. Men det är ganska lätt att vara efterklok när allt har gått fel.. För det var inte såhär det skulle bli.. Och jag älskar dig även om du hatar mig.

Sååå i tisdags skulle jag till tandläkaren typ runt halv elva och sen ta bussen in till stan för att va med Jasmine, meeen då drog jag värsta nit lotten och vaknade upp med urinvägsinfektion, så det blev en jävla plågsam resa ner till Bjästa för att ta prover osv, när vi sen hade fått klart för oss att det var som JAG HELA TIDEN VISTE så skulle jag på toa och faaan vad pinsamt det var för när jag skulle öppna toa dörren så sitter det någon där inne, mumlade fram nått med att Oj här var det folk innan jag skyndade mig ut hahahahah dooooog. Nej men efter det for vi hem och någon timme senare hade medicin börjar värka så när mamma och pappa skulle med tanja på nå sak så åkte jag till syrran ändå, hahaha hade fett kul ;) fast kom hem 40 min sent , för vi såg på film och glömde tiden, så det var inte lika kul. Sen igår så kom Jasmine och hennes kompisar hem hit, och vi drog och fiskade, se. Satt vi bara och hade det rikigt bra. Rikigt fina människor är det.. Sen idag såå vaknade jag halv 2 skyndade mig upp och städade för det skulle komma folk och kolla på valparna, sen kom mamma hem och började bada valparna osv så jag fixade maten, hemmagjord potatisgratäng med kött och sallad blev det, haha sen när allt var klart riiinger dom och säger att dom ska avvakta.. Jahapp trevligt folk som medelar i tid.. Och sen i morn drar jag till syrran igen hela dagen så det ska bli trevligt :) det är lite vad som har hänt under veckan.. Jaa sen på lördag ska jag och mamma Baka för pappa fyller år snart,s en söndag blir det att hämta linnea och edwin från kollot. Men aja orkar inte skriver mer nu, men nu vet ni att jag lever i alla fall ;) ha en fortsatt trevlig kväll alla . Och nej jag äter inte på håret på bilden, det blåååser precis.

Vet ni något som verkligen gör mig ledsen? När andra personer blir nertryckt, när andra blir spottad på, speciellt när det är folk som står mig nära. Är det något Jag ALDRIG i hela mitt liv kommer stå upp för så är det mobbing och nertryckning, och är det nått jag verkligen inte tål så är det just mobbning än i vilken "form" det kommer i. Utan då tar jag dom andras sida, dom som blir utsatt, då ställer jag mig stadigt bredvid dom så dom alltid vet att jag har deras sida.. Och när det kommer till det här, så håller jag tyvärr inte tyst, tål det inte längre, kan bara inte sitta tyst längre även fast jag har gjort det när jag själv varit utsatt i snart 6 år, håller inte tyst längre, klarar inte av det. Förstår inte varför folk inte bara kan lägga sin jävla stolthet åt sidan och skaffa sig lite respekt, världen krätsar tyvärr inte bara runt vissa, och jag blir så arg när vissa verkar tro det, tro att dom kan betee sig hur dom vill utan att dom gjort fel osv.. Men jag ska faktiskt säga nått OM DU TRYCKER NER NÅGON SÅ GÖR DU FEEEL, DU GÖR SÅ JÄVLA MYCKET FEL PUNKT. och kan ni liksom bara inte inse att ni FÖRSTÖR för folk, ni förstör så jävla mycket. Och ingen förtjänar den här skiten, speciellt dom som aldrig gjort någon nått. ( ingen förtjänar det även om dom gjort nått men aaa ni förstår vad jag menar och om ni inte förstår, synd) och snälla ni varför ens trycka ner någon? Gå till spegeln och tryck ner ditt perfekta jag ist då.
Något jag verkligen suger på är att skriva nått bra till personerna som blir nertryckt, för allt jag egentligen vill är att dom ska må bra, vill kunna skriva nått som får dom att må bra, men jag vet att inget jag någonsin skulle säga skulle få dom att må "bra" igen, bättre möjligtvis men inte bra. Och jag försöker verkligen, försöker visa att jag vet vad dom går igenom, kanske inte kan säga att jag vet exakt hur det känns för det vet jag inte, det är nått från person till person.. Men jag vet hur jag kände när jag gick/går igenom det.
Okej tillbaka till er som trycker ner, jag har nåååågra ord till er som avslut på det här blandade inlägget: Ni borde ärligt söka hjälp, kaanske möjligtvis stor hjälp, för trycker man ner någon så har man ärligt problem, förlåt att jag säger det på det här viset men ärligt kom igen, ni vill inte få stämpeln som mobbare och vi alla vet att ni inte kan må bra, eftersom ni ärligt värkar må bra av att se andra må dåligt, och det ni gör ÄR FAN INTE OKEJ, HAR ALDRIG VARIT OCH KOMMER ALDRIIIIIG ATT BLI OKEJ HELLER. så väx upp, lägg er stolthet åt sidan, och skaffa er respekt för andra. Tack för mig, och ursäkta om mina ord lätt fel i erat huvud, typ att ni får fel ton av mig i erat huvud eftersom ni inte hör mig säga det här, så kanske jag bara gäspade när jag hade på capslock, och inte "skrek" så ja ni förstå, förlåt om mina uttryck låter fel i erat huvud. Tack för mig.