Orkar inte vänta med att säga det här längre..har ni tur kan det komma nått inlägg under den här veckan men förmodligen inte.. för jag kommer inte ha internet och det kommer inte gå att nå mig överhuvudtaget fram till den 10/10.. varför? Ja ni det får ni klura på.

Som ni kanske vet eller förstår så har det hänt en hel del saker i mitt liv..och dom flesta gånger har jag varit så nere att jag helst bara har velat avsluta mitt liv, ja ni förstår kanske då att det har tagit rätt mkt på mitt psyke.. I fredags så hände det en massa saker som gjorde att jag kanske inte hela tiden var mig själv.. eller vet inte hur jag ska förklara för jag var medveten om vad jag gjorde och vad som hände men kunde som inte styra mig själv i dom saker som hände...kördes hem från min pojkvän för att situationen var så dåligt.. sen kom min syster och kille hem till oss.. jag visste ju ändå att den här dagen skulle komma då jag skulle vara tvungen att berätta vad som hade hänt bara några månader tidigare...hade turen att både min syster och kille framförde saken då dom varit dom ända som vetat..fick sån panikångest att jag inte kunde andas.. la mig ner i sängen i armarna på min fina prins.. somnade där ett tag men vaknade efter ett tag av att både mardrömmar och panikångesten var för höga..det var inte det här jag ville med mitt liv..få det förstört av en grabb som jag bara månaderna tidigare gillade så jag nästan sprack..han som nu är en grabb som jag hatar så sjukt mkt och som hemsöker mig så fort jag är själv..nu kommer jag måste möta han i rätten förmodligen.. fyfan.Och av hela mitt hjärta vill jag ändå tacka min syster för allt hon har gjort för mig genom åren och inte minst vill jag tacka den kille som funnits i mitt liv i 2 hela månader..han som jag älskar av hela mitt hjärta och han jag inte klarar mig utan..han som har hjälpt mig mest genom mina svåraste dagar och han jag inte kan tacka tiltillräckligt. Älskar dig min prins. Avslutar detta inlägg med det.. ville bara få ur mig det här.. förlåt om någon tycker att det är för mkt information men jag behövde skriva det här.. tack för mig

Kommer nog tyvärr inte vara så aktiv här på ett tag.. har hänt lite saker och igår blev det för mkt helt enkelt. Men jag kommer förklara för er när jag mår bättre. Tills dess får ni ha liiite tålamod. . Är snart tillbaka för har en sak att berätta redan på tisdag ;)

Tänkte skriva ett inlägg.. Vet att många inte kommer gilla det jag skriver men öppen tänker jag vara.. Nu har det gått 6 år, har väntat på den här stunden i 6 år.. Fick som sagt byta skola, ta mig ifrån bjästa för en gångs skull. Kom bort från det där äckliga stället. Första dagen i nya skolan idag.. Blir långa dagar men så värt det. Känner redan att jag kommer stanna, kände mig som hemma i den nya klassen, på rikigt. Alla var så sjukt snälla och deras humor var ett plus på allt.. Alla är liksom med alla.. Så jag är glad igen, känner mig nöjd över detta val jag gjort.. Fick dock några kommentarer av så kallade gamla klasskamrater att.. Mobbning inte har varit ett problem i klassen och att inget har märkts.. Att när lärarna har pratat om hur man beteer sig (SOM ATT INTE 15-16 ÅR GAMLA SKA KUNNA SÅNT REDAN) så har det hjälpt och allt har varit bra, NEJ NEJ OCH ÅTER NEJ.. För det första kanske folk "inte märkte" nått för att det var så tyst mobbning vissa gånger att bara jag märkte när dom höll på, för att det inte hände dom och för att dom valde att inte se.. Vilket jag tycker är väldigt konstigt eftersom dom var dom som jag pratade med VARJE gång det var nått.. Och nu påstår dom att dom inte vetat av det.. Fick frågan om jag skulle gå tillbaka till bjästa efter dom här två "prov" veckorna jag har på Änget, Nej kommer INTE gå tillbaka till bjästa, den äckliga byggnaden är det sista jag kommer sätta min fot i.. PUNKT. Så nu har jag gett mig själv en nystart.. Kommer lägga allt och alla som har med bjästa att göra bakom mig.. Inget mer skit därifrån nu.. Kommer aldrig mer gå tillbaka dit och tänker då inte ha massa skit från där bakom mig.. Ett kort inlägg jag vet, har inte tid för ett längre just nu så ni får nöja er med det här så länge.. Har planerat några inlägg nu framöver så det kommer det kommer.. Idag kommer förmodligen inget inlägg om vad jag har gjort om jag inte skriver det senare ikvällmen vi ser väl, ha en fortsatt trevlig kväll.

Tänkte börja skriva vad jag gör på dagarna igen.. nu när jag börjar i en ny

skola och allt kanske ni tycker det är roligt att få veta vad jag tycker och tänker..

så vi börjar med det redan idag.. hade en hemsk natt inatt..vaknade rutn halv 4 av att

jag hade JÄTTE ont i magen, var alldeles skakig och kallsvättades..kunde knappt andas

av smärtorna.. så tog mig ner och som tur var va mamma uppe för att hundarna var

ute för tillfället.. berättade för mamma och hon sa att jag skulle gå på toa.. Det mammor

alltid säger ;) hann i stort sett bara sätta mig ner innan jag kände att jag behövde spy,

det var verkligen hemskt.. "torr" spydde ett par gånger, haha eller vad man ska säga innan det lugnade ner sig lite sen var det igång igen.. gick sen upp efter att ha druckigt ett glas yohugurt (stav) la mig ner och vaknade bara en halvtimme senare för att gå ner igen, spydde igen.. inte så mys kan jag säga.. hände fyra gånger innan det lugnade ner sig helt.. tror jag skrämde Anders en anning sista gången då jag bara flög upp ur sängen och hann dessutom i farten på nått sätt tända lampan.. han kom som tur efter mig och hjälpte med att hålla upp mitt hår.. men tror att det berode på en medicin jag tar och att jag inte tål den.. sen i morse när jag vaknade så gick jag och Anders ner och åt frukost innan vi gick upp igen och jag somnade eftersom jag var trött som fasiken själv.. vaknade sen runt 2 av att mamma sa att vi skulle åka och hämta min syrra och samtisigt lämna Anders hos sig.. blev dessutom en snabb fika hos hans bror.. sen åkte vi till Jula och Rusta. sen nu sitter jag här..

sen nu senare kväll tänkte jag bara mysa ner mig, tända ljus och mysa ner mig i varma kläder med en kopp te och datorna i knäet. har lite saker att skriva som jag är uppspelt på att få skriva.. ;)

liksom bara koppla av sista dagen innan skolan börjar i morgon.. nya tag i en ny skola.. spännande..

upp tidigt för att ta mig dit..drygt, men bättre så än att jag ska må dåligt i skolan.. men nu blir det att fixa nått att äta, så jag får i mig någon mat.. sen bara mys för min sida.. Ha en bra Måndag.

Har funderat mycket på det här med mitt liv.. Hur det har blivit, hur det var och hur det "skulle" ha varit.. Finns ganska många frågor men väldigt få svar.. Många gånger har jag stannat och ifråga sett mig själv, varför JAG låtit folk spela ett sånt orättvist spel med mig, att jag lät dom hålla på, att JAG lät dom göra mig illa.. Förstod liksom aldrig varför jag låtit dom trycka ner mig så pass mycket pykist och på sina sätt fysikskt.. För jag vet ju ändå att som person är jag rätt stark.. Tror att det nu i slutändan blev så att jag inte orkade kämpa eller fortsätta ta steg framåt när folk ändå stod och tryckte mig bakåt.. Och än hur mycket jag försökte så blev det alltid att jag i slutändan hade blivit mer spottad på än förut.. Jag tappade hoppet om mig själv..och livet. Jag har levt i 6 år i räddslan av att jag inte ska klara det, att jag verkligen ska gå under jorden och avsluta allt.. Varit rädd för det som jag ibland viskat till mig själv.. Ni vet att bara så pass som i fredags hade jag verkligen tappat hoppet om livet, när jag vaknade på morgonen var mitt ända focus på att ta mig till Anders så snabbt som möjligt..behövde liksom hans närvaro.. Fick reda på att jag hade ett möte på skolan bara 10 min efter att vi hade satt oss i bilen.. Tog några beslut där med tårar rinnandes, och lite mer hopp växte i mig men ändå så pass lite att jag inte orkade börja kämpa.. For sen in till stan, lite gladare, lättad för att få komma bort från skolan.. Lunchade med mamma och syster och hade det mys där, ringde Anders och berättade att jag var på väg, satte mig i bilen.. Var tvungen att ringa han igen, säga att planerna ändrats pga att skolan tyckte att mitt mående och tillstånd för tillfället var för dåligt.. Fick en akut tid på BUP... Grät påvägen dit för jag viste precis vad det innebar.. För en läkare skulle vara med.. Anders kom dit en stund in på mötet, kände att jag behövde han mer än nånsin vid det tillfället.. Då dom inte viste om dom skulle skicka mig till sundsvall.. Fick göra tester och utskrivna mediciner blev det jag åkte hem med...åkte hem till Anders för att bara ta det lugnt i helgen..känns skönt att han finns vid min sida..
Fick ta några rätt så tunga beslut ändå..men min vilja gick ändå igenom, kommer tappa "vänner" efter ett sådant val.. Men kan ändå inte tycka att någon av dom kan komma och skylla på att dom "aldrig" märkte nått.. Kommer kännas skönt att jag inte behöver se vissa i ögonen längre.. Och det kommer förmodligen komma ett inlägg där allting kommer ut, namn osv.. Vare sig folk tycker att jag ska göra det eller inte.. Men det kommer.. Den dag jag gått genom Bjästaskolans korridorer en sista gång.. Vilket är jävligt snart.. Tänker avsluta det här inlägget nu, mitt uppe i alla tankar.. Ni får fundera på vad jag menar med allt och komma fram till egna slutsattser.. För det kommer ända grejer nu och det kommer bli stora förändringar i mitt liv.. Tack för mig.

Så nu är det slut på det här.. Nu tar smärtan slut på riktigt.. Känns så skönt.. Ska börja om på sida ett och fixa mitt liv utifrån nya nivåer.. Lämnar ALLT som har med Bjästaskolan att göra.. Tar mitt pack och drar mot nya möjligheter.. Slipper allt.. Slipper må dåligt och ha ångest bara av att se byggnaden.. Klarade nästan 10 år i den skolan varav 6 år av mobbning, kräkningar och ett dåligt mående.. Men nu lämnar jag det. Lämnar bjästa skolan.. För alltid. Behöver ALDRIG gå tillbaka till den där äckliga byggnaden..satt i två akut möten idag som tog alla mina krafter för idag.. Pratade om hur JAG mådde.. Nej inget jag klarar av att snacka om längre.. Fick medecin och göra tester.. Tacka vare folk från Bjästa.. Men fuck this nu.. Allt som har med Bjästa släpper jag nu.. Tar nya tag med livet och det känns skönt att få börja leva på riktigt som alla andra.. Vad som händer nu är inte klart till 110% men det kommer.. Nu ska ni få som ni vill, jag LÄMNAR bjästa, för mitt egna bästa.. Jag säger hejdå för sista gången och sen är det that's it. Nu kan bjästa ta sig någon starns och jag kommer varken sakna människorna där eller själva upplägget för allt där.. Kommer INTE sakna nått.. Tyvärr är ledsen att säga det, kommer inte sakna nån och inte nått.. Inte "kompisar", inte lärare, inte nått.. Känns ändå på nått sätt skönt att känna så, att man kan släppa personer som inte ger en energi men som ändå har betytt så mycket, men som nu inte är dom som man har närmst hjärtat.. Sorligt för trodde verkligen att jag skulle ha dom tillräckligt mycket på min sida.. Men nu ska jag tillbringa min helg utan massa tänk på allt jobbigt.. Ska ta in att det kommer bli en förändring och att det krävs mycket energi och focus från min sida dom närmsta veckorna.. Ska dela helgen men min finaste prins.. Och sen får vi ta saker som det kommer, vänja mig med nya saker och sen försöka allt som går för att det ska bli bättre.. Även fast det fortfarande ser mörkt ut..

Jag orkar verkligen inte det här mer.. Mina tårar gör mina kinder alldeles blöta och mitt huvud bara skriker i värk.. Är trött på att må som jag gör och ärligt vill jag bara bort.. Klarar inte ens av skolan längre.. Klarar inte att vara innanför byggnadens väggar en hel dag.. Min ork har tagit slut, bokstavligt talat.. Mitt mående har aldrig varit sämre och jag tror att det inte kan bli så mycket sämre heller.. Blir rädd för mig själv, är rädd för alla andra.. Vill inte må såhär, hade ju börjat må så bra och. Var såå nära toppen, men sen hände det saker i sommras och sen dess har alla mina krafter tagit slut, och mitt liv har rasat del för del.. Vill inte tillbaka till den där byggnaden, det är tortyr..på rikigt.. Vill bara bort därifrån.. Så många gånger jag tänkt ta bussen därifrån.. Åkt någonstarns bara för att slippa gå dit.. Får panikångest av att vara där och det tar sakta men säkert kol på mig och det har nu brytit ner mig totalt.. Tänk er att sitta i ett rum fullt av folk, som du inte trivs med, vissa är du nästan rädd för och allt du egentligen vill är att springa därifrån.. Var på skolan en och en halv lektion idag.. Det var för mycket för mig.. Satt och försökte hålla mig från att gråta.. Fick en fråga under lektionen och insåg att om jag skulle svara på den så skulle jag börja gråta.. Satt bara och skaka på huvudet.. Ville därifrån.. Bort,bort,bort... Ni förstår jag orkar inge mer.. Klarar inte va det här.. Brukar inte vara den som släpper en fight först, men nu gör jag det.. Lägger mig på marken och väntar på att få försvinna.. Snart kanske, kanske det är min tur..
Är så trött på att inget ändras.. Att allt är som förut.. Mår illa av tanken på skolan.. Mår illa av tanken på personerna som finns där..mår illa av tanken på att jag MÅSTE tillbaka..det sliter mig sönder, det gör så jävla ont att veta att jag MÅSTE tillbaka.. Just till den där äckliga byggnaden..
Men det är ju bara 8 månader kvar.. I 8 månader ska jag må dåligt, men 8 månader är ju BARA 8 månader.. Eller hur? Vet ni jag orkar verkligen inte..pallar inte det här mer.. Vill må bra.. Vill kunna minnas min barndom som nått bra..tydligen drog jag nitlotten här i livet.. Men jag ber om ursäkt till alla som verkligen försökt hjälpa mig, för att jag inte klarar det här mer.. Klarar inte av att vara stark längre.. Har varit det i hela mitt liv och nu tar det stopp liksom.. Orkar inte kämpa för något som inte blir bra.. Okej?