Skrev precis en status på facebook och kände att jag var tvungen att skriva ner några tankar runt just dom orden.. Statusen var såhär: varför ska dom som sa att dom alltid skulle finnas där vara dom som lämnar först?..
Vem fan kom egentligen på det här med att "lova" saker sen skita i meningen som har med lova att göra? Har aldrig fattat varför man ska säga "Kommer alltid finnas för dig oavsett vad" sen bara några dagar/min senare så lämnar man, för att man kanske fick reda på nått som inte passade, eller bara för att man inte längre är värd löftet.. Fuck folk som lovar saker och inte kan hålla det.. Speciellt när det gäller just dom orden "kommer alltid finnas här" .. Varför? Varför låta någon tro att dom alltid har dig vid sin sida sen när dom behöver dig som alldra jävla mest så lämnar du dom? Låter dom bryta ihop? Du som precis hade skrivit en lång jävla text om hur mycket dom betydde för dig och hur du alltid skulle finnas för dom.. Varför inte bara säga att du fan inte vet om du alltid kommer finnas där? Varför inte bara säga att just nu kommer du inte lämna men att du inte vet hur det blir senare? Varför ge någon så sjukt falska singnaler? För om ni bara viste hur ont det gör när det händer, när dom lämnar dig som om du aldrig ens var värd något.. För finns det något folk gör i mitt lov så är det att lämna.. Oftast utan anledning.. Oftast utan förklaring. Det gör såå sjukt jävla ont, när dom som lovade så mycket lämnar dig, när du har ramlat som hårtast, så backar dom och slutar bryr sig. Det om något är fegt. Fast man får ju då se vilka som verkligen betydde nått och vilka som verkligen bryr sig om dig. Felet i det hela är att man blir så jävla sårad och besviken.. Man trodde verkligen att dom skulle finnas där, att du skulle kunna vända dig till dom om det var nått för det var precis det dom sa till dig den där sena kvällen då ni pratade om allt.. Men när du väl börjar öppna dig och berätta varför du är så nere lägger dom upp handen framför ditt ansikte och sen vänder dom sig om och går, dom lyssnar inte.. Och kanske om du har riktigt otur spottar dom på dig innan dom går.. Säger nått som får dig att ramla ner ännu mer.. Helst i stil med hur dålig du är som är du.. Och tänk att folk ärligt gör så.. När dom vet att man mår som sämnst så springer dom som rädda höns iväg och gömmer sig.. Har man lovar något sånt kan man ju i alla fall se till att hålla det. För det är i mina ögon en stor sak att hålla.. Men folk kommer alltid hugga dig i ryggen, dom kommer alltid förr eller senare kliva ur ditt liv.. Men håll dörren öppen åt dom och se till att sånt folk verkligen kliver ut ur ditt liv, för negativt folk klarar man sig utan.. Och tyvärr är jag så att jag hugger folk med kniven dom hugger mig i ryggen med.

alla kommer till en punkt då dom inte orkar mer.. även dom som kämpar faller hårt. Just nu står jag vid kanten av mitt liv, är så nära på att rammal över och jag vet att vilken sekund som hälst kommer jag falla. men inte av andledningen till att folk är elaka, utan för att saker i mitt liv inte är som dom brukar. saker som förut verkade så små har blivit stora och jag vet inte om jag klarar det här mer. att se någon som betyder sååå sjukt jävla mycket åka känns som en käft smäll och man kan knappt andas.. vill ha personen nära, vill ha h*n nära. men jag vet även att det är bättre såhär, att det kommer bli bättre, bara att allt kommer ändras.. kämpade så länge med att inte känna något, ville inte känna något.. men allt kom som en våg över mig och kan knappt stå upp längre.. får ångest och panikattcker för känslan av att förlora personen finns alltid bakom mig och vill hugga knivar i ryggen på mig.. och jag vet att personen det handlar om kommer läsa det här.. ska skriva hur jag känner för det som hänt och även lite kärlek till dig.. du vet precis vem du är.

Av hela mitt hjärta älskar jag dig. av hela min själ vill jag ha dig kvar. i 15 år har jag känt dig, i 15 år är du den som alltid har stått vid min sida oavsett vad som har hänt och i 15 år har du betytt allt för mig. känslan att se dig åka fick mig att bryta ihop totalt och när jag fick veta vad som hade hänt ville jag bara krama dig.. jag vet vad du har varit med om, jag vet din bakgrund, jag vet allt om dig. så kan inte vara arg på dig för valet du var nära på att ta, men besviken för att dina tankar är för negativa mot dig själv. du är en fin person och dig om någon behöver jag så jävla mycket i mitt liv, behöver dig vid min sida varje dag och jag vill inte att du ska lämna mig nu när jag behöver dig som mest. tanken av att jag kan ha förlorat dig för alltid får mig alltid att falla. och jag vill inte att du ska försvinna nu. kämpar varje dag för att vara stark, kämpar varje dag för att inte falla. men vi ska klara det här också, vi har klarat med mina problem så då kan vi klara av dina med, kommer alltid stå vi din sida, kommer alltid finnas när du behöver någon och jag kommer aldrig sluta älska dig.. kommer alltid behöva dig vid min sida och jag kommer alltid behöva dina kramar. så lämna oss inte nu för Jag och resten av oss älskar dig så enormt mkt. Älskar dig finaste du.

hoppas du om någon förstår hur mycket du betyder för oss, hur mycket du faktiskt behövs här med oss. med det avslutar jag det här inlägget.

några nya bilder som togs igår :D

Skulle skriva några ord om lägret jag varit på i 11 dagar.. Men har lite annat att skriva så det här blir nog en blandning av allt som hänt och tankar jag haft i 11 dagar.. Kommer inte dra specifikt vad vi har gjort under dom här dagarna utan det stannar där i Gnarp. Har fått nya sätt att tänka och nya tankar om livet. Känner att JAG som person har ändrats på ett positivt sätt och jag känner mig sjukt stark, fick så mycket kärlek och glädje på det där lägret att jag just nu känner mig sjukt stark i mig själv och har fått ännu bättre självförtroende än förut. För ca 4 dagar sen satt vi på stranden, himlen speglade fina färger i havet, vi tog farväl av ett maskrosbarn och i samma sväng sköljdes allt över mig, allt som hänt i mitt liv slog mig i ansiktet, gång på gång. Grät lika många tårtar som under ett år, fast på bara en kväll.. Skulle ta mig tillbaka till läger huset som låg en liten bit bort. Tog mig inte långt innan jag hade brytit ihop och skrek, någon la sina armar runt mig och paniken av bilderna i mitt huvud började riva i mig.. Kunnde inta ta mig därifrån, kunde inte tänka på annat än det som hade hänt bara några dagar innan, kunde inte sluta tänka på alla dom år av mobbning som satt spår i mig.. Tanken av att jag för några dagar sen kunnde ha förlorat en person fick mig att skrika.. Kunde inte kontrolera mig själv.. Någon hjälpte mig upp försökte få mig att gå men efter ett tag tappade jag fotfästet och bröt ihop igen.. Satt på vägen i gnarp och grät, skrek och hade panik.. Tankarna tog död på mig och i det ögonblicket ville jag bort.. Mins att samma dag hade det hänt något mellan mig och en annan person som tog hårt på mig så det gjorde saken bara värre. När jag väl hade lungnat mig, efter många fina ord av folket där nere och många kramar kunde jag äntligen stå upp igen och jag grät inte längre. Men hade fortfarande allt i mitt huvud och jag trodde att jag skulle falla ner till botten igen. Men det gjorde jag inte.. Kände mig starkare efteråt, för jag tror att man ibland måste bryta ihop totalt för att ta sig framåt. Som sagt så skulle jag ta upp saker nu som jag tänkt på ett tag så här kommer några saker.. En sak som jag har tröttnat på att höra nu är att jag väljer folk framför andra.. N.E.J det är det sista jag gör, är inte någon som dömer ut folk på så sätt att jag väljer någon förre någon annan.. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra, så kom inte till mig och säg att jag gör det, redan då har ni förlorat all respekt i mina ögon.. Alla runt mig har samma betydelse i mitt liv och jag sätter inte stämplar på någon okej? Sen om någon skulle ringa mig och säga att dom håller på att dö eller har ramlat och brytit benet är det ju klart att jag hjälper dig personen förre någon som vill gå och fiska? Liksom ni fattar, sammanhanget har stor roll i det hela men jag väljer inte NÅGON förre någon annan..okej ta det där som ni vill såå sjukt svårt att förklara hur jag menar men ni förstår säkert. Sen det här med hur folk ser ut och är.. Vad dom gör och säger.. Alla exakt alla gör saker av sina egna anledningar och något från deras förflutna har gjort dom till personen dom är just i detta nu.. Dom har blivit såhär pågrund av hur dom blev bemött förut. Så försök inte förstå någon som du bara vet 1/3 av, försök inte förstå något som du inte kan förstå.. Och hur folk ser ut.. Alla är fina på sitt eget vis och INGEN är fuuul. Och något som jag stör mig på är dom som tycker illa om folk som har skärsår.. Har mött såå många som pratar skit om folk som har det och har mött så många som har varit elaka mot dom.. Men såren är där av en anledning och den anledningen är oftast inte bra, inte ens i närheten.. Och vem fan har då mage att trycka ner dom ännu mer för ärren dom fått? Vet att det är känsligt att ta upp allt det här med skärsår, men någon måste säga nått..förstår mig verkligen inte på dom som trycker ner folk med sår, deras liv har redan varit tillräckligt jobbig så sätt dom inte i en till sitts där dom måste försöka stå emot hat.. Igen. Har mött så fina människor, dom skrattar alltid högst och har alltid störts leende, men under allt så finns såren där.. Och vet ni vad? DOM ÄR PRECIS LIKA FINA OCH UNDERBARA FÖR DET, DOM OM NÅGON ÄR VÄRD DET BÄSTA. Och så måste jag ta upp det här med val man gör och val man inte tar osv.. Om du får en chans till något, det är precis framför det och du kan nästa röra vid möjligheten av någonting, men du väljer att avstå, du väljer att blunda och gå åt ett annat håll, dåå kan du inte förvänta dig att chansen finns kvar när du väl ändrar dig, att möjligheten du inte tog fortfarande väntar på dig vid vägens slut.. Då kan du inte bli sur/arg/ledsen/besviken etc för att någon annan fick din chans och valde att ta den.. För asså snälla kämpar man inte för det man vill ha kan man inte gråta för vad man inte får heller. Det här lägret har satt spår i mig, visat hur jag vill vara och hur jag INTE ska vara, vilka jag kan lita på och vilka jag inte ska ha i mitt liv, vad jag vill sattsa på här i livet och vad jag ska undvika.. Har fått nytt tänkande och nya mål.. Tagit mig ännu ett steg upp i livet och härifrån kan jag göra precis vad jag vill i livet.. Från där jag sitter just precis nu kan jag nå heeeela världen.. Samma sak med möjligheter, härifrån har jag alla möjliheter att ändra mitt liv och den möjliheten tar jag.. Men på tal om annat så det här med val i livet.. Jag om någon vet vad jag gör, vet vad jag säger och är väl medveten om vad jag gör och att det kan få konsekvenser.. Men jag gör mina val av anledningen till att jag inte tänker låta någon trycka ner mig tänker inte må dåligt pågrund av andra längre.. Och när folk gör mig arg etc så är det liksom redan försent, respekten är borta för länge sen och då kan jag säga saker som sårar, Jag vet. Men sammtidigt tänker inte jag sitta och ångra mig varje gång något händer.. Tänker inte ta åt mig av skiten och då får det bli som det blir.. Men även jag vet min gräns, för sjunker inte lika lågt som andra. Och försök inte med det här att försöka förklara för mig när jag gör fel.. JAG om någon vet preeecis det själv.. Jag tar inte vad som helst och när någon kliver över min gräns så får ni nästan skylla er själva, för jag ger er alltid en chans att backa.. Och väljer ni att fortsätta sparka på mig får ni tillbaka det.. Låter elak jo jag vet folket, men sex år av mobbning ger en styrkan att förtsätta och säga ifrån. Tro mig. Men som avslut på det här inlägget vill jag tacka för 11 FANTASTISKA dagar, har aldrig mått såhär bra och jag älskar var och en som var på det där lägre, ni är min andra familj och en stor del i mitt liv, ni har hjälpt mig mycket och känner mig så sjukt stark tack vare er, ihöst syns vi, i höst får jag äntligen krama er igen.. ÄLSKADE MASKROSFAMILJ NI ÄR BÄST OCH UTAN ER SKULLE JAG INTE KLARA DET HÄR, TACK FÖR ATT NI ÄR NI OCH FÖR ATT NI ALLA ÄR SÅ UNDERBARA.. Älskar er. Har alltid kännt mig hemma med er och jag längtar tills i höst då jag får komma "hem" igen. Puss och Kram

Okeej, måste bara säga några ord till en bra person, några ord till mah nigga. Så ni vet så träffade jag världens bästa pöjk på lägret jag var på.. Helt underbart perfekt är han och för mig betyder han hur mycket som helst. Alltid kunnat pratat med han och är sjukt tacksam för att jag fått lära känna han. Och bara så alla vet hans kramar är dom absolut bäääästa. Haha nä men det var väl några ord? Sammanfattning att jag tycker om han till 1000 och fan att han ska käka gröt liksom och inte bo här uppe ;) älskar dig fina du, mitt lilla cp barn. Bjuder på bild haha ;)

Kommer hem från detta läger på lördag.. Så på lördag eller söndag kommer det ett inlägg med mkt perspektiv, känslor och tankar. Har mkt att skriva och har mkt att berätta..Har hänt såååå sjukt mkt på dom här 8 dagarna att jag slutade räkna.. Shit. En sak jag kan avslöja är att jag har kommit hem till det ställe jag passar bäst på.!

Idag tar jag tåget härifrån.. Såå vet inte om jag kommer kunna skriva så mycket för vet inte hur internetet är där nere..men ifall jag inte skriver så vet ni, men då får ni vänta tills den 19:de då jag är tillbaka i Övik igen :D Ha en trevlig Sommar alla fina.

Jag har tröttnat på hur du behandlar mig, och du fick din chans.