I huvudet på mig.

Senaste inläggen

Av Amanda Holm - 15 december 2014 17:38

Jag är en sån som tycker att det är viktigt att man tar hand om sig själv på ett eller annat sätt.. man kan inte sitta och ta emot vad som hälst hur länge som hälst. vi en eller annan punkt måste man ställa sig upp och se till så att man själv mår bra.. man ska inte bry sig om vad andra tycker att man ska göra eller hur andra tycker att man ska vara.. tog det beslutet för en vecka sen då jag ett tag inte har mått bra där jag är.. har gått på tå för människor och varit rädd för att det ska gå dåligt för dom eller att dom ska börja må dåligt..sen stannade jag upp kände efter och insåg att jag inte ville ha det såhär.. "men lilla gumman du är bara 15 inte kan DU göra såna val i livet nuär det nått jag kan så är det att ta egna beslut.. alla kanske inte är bra, men jag lär mig av dom, men jag gör saker och tar beslut efter vad som känns bra för mig JUST precis då.. man kan inte hela tiden sitta och tänka på vad som blir följderna till om man gör en viss sak.. ibland handlar det bara om att göra det som känns bra för en själv. är så pass mogen i mig själv att jag vet när jag gör dåliga och bra saker och jag vet även när min gräns är nådd och när jag har fått nog av allt daltande och otroligt dåliga konsekvenser.. vet när det är dax att säga ifrån och vet när det inte är läge att fortsätta som man gör.. jag VET allt det.. men vissa saker gör jag ändå.. 

 

Jag tänker inte låta andra bestämma över mig och över mina val i livet.. jag står för det jag tycker och tänker, för det handlar inte alltid om hur gammal eller ung man är, ibland handlar det om hur pass mogen man är och hur pass man klarar sig.. tittar man på mig, uhm ja då skulle man nog tycka att jag ska h¨ålla mig till det som är nu, för enligt vissa kan jag tydligen inte ens ta hand om mig själv.. ta hand om sig själv? är det att man ska kunna torka sig i arslet efter att man varit på toan och kunna laga mat så man överlever, eller handlar det om att man mår dåligt och för tillfället inte klarar av en situation som har hållit på länge? för egentlige skulle jag vilja ha en lång förklaring till varför jag som person inte skulle kunna ta hand om mig själv.. jag kliver upp på morgonen, tar mig till skolan och gör det jag ska göra, jag kommer hem och fixar läxa och sånt som måste fixas.. jag är inte mer än männika och klarar inte av hur mycket som helst ÄN hur mycket jag eller någon annan vill att jag ska klara av, ibland tar det stopp för mig med och ibland slår det fel i huvudet på mig också.. sammtidigt handskas jag med psykisk ohälsa som jag inte kan göra mer än att bearbeta.. 

 

Så jag försöker, varje dag, jag kämpar för att visa folk att även jag klarar mig, kanske inte alltid men alla kommer någon gång till en punkt i livet där man behöver någon annan vid ens sida.. så tappa inte hoppet om att jag kommer klara mig, ge inte upp för att jag denna gång ville ha förändring.. jag gör mina val av anledningar.  

 

NU avslutar jag det här inlägget och önska er alla en fortsatt trevlig Måndag.

 

 

Av Amanda Holm - 15 december 2014 14:03

Tänkte få till ett inlägg till er ikväll.. vet dock inte vad för inlägg men känner att jag vill skriva nått ;) så håll koll.. och kommer det inget inlägg så har jag säkert nått roligare för mig ;)

Av Amanda Holm - 8 december 2014 20:46

Du sårade mig.. Du tog bort allt förtroende jag hade för dig.. Du fick mig att inse vem du är.. Att allt jag tyck har varit sant.. Jag älskar dig, mer än allt annat, men det som hände idag fick mig att inse vart du vill komma.. Det var aldrig menningen att förstöra såhär.. Det var aldrig tanken att få dig att må dåligt, för det antar att du gjorde eftersom det var de du sa.. Har alltid satt dig högt upp på listan, har alltid försökt få dig glad, vill alltid se ditt leende, vill hjälpa till för jag vet att du inte har haft det så lätt.. Och jag är tacksam för ALLT du gjort för mig, det kan varken du eller jag säga nått annat om.. För det är jag, tacksam livet ut, för du var ändå den som hjälpte mig, när ingen annan gjorde..men sammtidigt är jag grymt sårad.. På det sätt som du inte ser något problem i.. Men när du pratar om mina pengar, hotar om pojkvän och drar en historia om hur synd det är om dig, ÄVEN fast du egentligen inte har med det att göra på så sätt.. Så gör det rätt ont.. Och jag vet att det inte kommer som en nyhet för dig.. Och missförstå mig inte, för det är inte för att klaga på dig eller trycka ner dig utan det är lättare för mig att skriva hur det är..jag älskar dig, varje dag i veckan livet ut.. Men ibland kanske inte folk går ihop helt enkelt.. Eller så växer folk bara ifrån varandra när det kommer två helt olika sätt att tänka.. Jag vet att du vill mitt bästa, men det du ser som bäst för mig kanske inte är det som verkligen är bäst, och ibland blir makten för påfrästande för dig, och det är DÅ det blir fel.. Det är DÅ det blir såhär..

Av Amanda Holm - 7 december 2014 23:16

En stor del av mitt liv har bestått av att leva i en falsk tryghet.. Inte hemma utan på skolan.. Min tryghet och flykt från vardagen var ändå när jag klev innanför dörren hemma på eftermiddagen.. Till en början tyckte jag om att gå dit, att vara en del av samhället och drömde alltid om att fixa skolan, bli det jag drömde om och verkligen verkligen lyckas.. Men när tryggheten som man som barn har RÄTT till att ha i skolan försvann, försvann även hoppet.. Det som dom brukar säga är det sista som lämnar människan.. Jag vågade inte längre lita på dom vuxna som fanns runt mig, men hade ändå nått som sa att jag måste lita på dom och berätta för dom vad andra elever gör mot mig, men bakom dom där dörrarna när andra inte såg, försvann ännu en bit från mig.. Dom sa alltid att jag inte skulle bry mig, att jag själv viste vad som hade hänt, sa att dom förstod att folk var elaka mot mig pga att jag inte tog sån stor plats i klassen och "gjorde" mig själv till ett offer.. Gick ut därifrån med ännu mindre hopp och ännu mindre förtroende.. Men vänta vadå? Bara för att jag INTE har behov av att vara "populärast" och den som alla vill vara med ska det då vara okej att trycka ner mig då? Är det DÅ okej att inte gör något åt det? Förlitade mig även till elever på den där skolan.. Vissa av dom kallade jag till och med för vänner..och vist är jag tacksam för vad dom gjorde för mig och att dom stod där bredvid mig.. Men det sårar mig djupt när dom försvarar skolan och dom som mobbar, även fast dom vet varje sak som hänt.. Och där, just i den sekunden jag inser att dom tänker försöka intalla mig att ingen någonsin gjort mig något, att 6 år av mobbning och utfrysning inte funnits är den sekund jag väljer att stänga av Ja-men-dom-är-ju-dina-vänner rösten.. Just där väljer jag att säga stopp, än hur hårt det tar. Men det är då jag avslutar "vänskapen". Inte för att jag slutar bry mig om dom, eller att dom slutat betyda allt för mig, utan enbart för mitt egna bästa..
Har fått höra från folk att dom är oroliga över att jag tydligen inte har vänner.. Muh.. Sist jag kollade så hade jag tillräkligt med vänner så jag klarar mig.. Är ingen sån som trivs i stora grupper och sitter hällre där det är liiiite folk.. Vill inte spendera varje helg på en sumpig frittids gård och tycka att jag är cool bara för att vi är en grupp ungar som inte har bättre för oss än att dricka och röka... Nej håller mig hällre hemma med dom som betyder mest och gör hälst inte så mycket.. För är det nått jag lärt mig genom åren är att är man en stor grupp folk.. Händer det oftast att någon av dom inte blir lika involverad i saker som alla andra.. Och under 6 års tid var det jag.

Väljer den här gången att inte ens skriva ut skolans namn.. Vill inte att rektorer eller så ska jaga ikapp mig över internet och anmäla mig.. Godnatt folket.

Av Amanda Holm - 1 december 2014 12:45

Det är december! Ååh äntligen som jag har längtat.. december är lätt min favorit månad.. Får en sån sjukt mysig känsla och det är den månaden som jag mår som bäst. December har alltid varit något som jag sett framemot.. All familjetid som skappas. Nu kan man dricka en jävla massa te, lyssna på jullåtar och bara mysa I EN HEL MÅNAD! För mig har jul alltid varit en högt uppsatt tradition och jag älskar det.. Så nu gör jag som varje år.. Drar på mig mysiga kläder, tar en kopp te och bara njuter, även fast min hals tar död på mig och jag får börja december med att vara sjuk..för nu är det ett kapitel kvar av det här året.. Och JAG ska se till så att MITT sista kapitel blir det bästa. Kommer även börja redan nu skriva ihop ett inlägg precis som jag gjorde förra året där jag skriver hur mitt år har varit, drar upp händelser osv.. Ska bli ett bra och långt inlägg med härliga bilder och massa gottigt.

Av Amanda Holm - 27 november 2014 22:18

Fick lite tankar idag.. Hade en såndär dag då man bara känner "fuck it".. Gjorde dock några mindre bra val och efter ett samtal med lärare och såg folk på stan så fick jag lite tankar.. Nu för tiden är det så viktigt att passa in, i en speciell grupp.. Gruppen har en "ledare" som är bättre än alla andra, kan mer och ser bättre ut, så är det automatiskt..sen byggs det upp folk i den där gruppen där vissa är närmre vän med "ledaren" och andra är längre ner på skalan..jag HATAR verkligen grupper.. Vill inte tillhöra och vara någons efterhängare bara för att slippa vara själv, i sånna fall är jag hellre själv. Har alltid varit den som går bakom alla andra och aldrig blir indragen i samtallet, utan jag liksom bara finns där men ändå inte.. Tog sen steget ur det där med grupper och är HELT emot det.. Hittar hällre enskilda personer att vara med.. Sen SJÄLVKLART kan man umgås i grupper eller i en större mängd folk.. MEN då ska det INTE vara någon som ska bestäma och tro att det är bättre än alla andra..
Sen till det här att folk faktiskt kommer fram och frågar om man vill gå med dom eller så, det är sjukt snällt, är jävligt tacksam över det, det ska ni veta, känner mig sedd och får en känsla av att jag finns jag med.. Tyvärr dålig tajming.. Jag måste vara ärlig.. Sitter jag med någon vill jag tyvärr inte lämna den personen för någon annan OM jag ser att dom är två eller fler.. Har inga problem att umgås alla tsm men kan tyvärr inte lämna någon bakom.. Ser mer värde i folk än att låta dom gå själv.. Nu kanske ni tänker att "ja men du lämnar ju dom andra utanför och sätter vissa förre andra" NEJ så är inte fallet.. Ser jag att personen som kommer och frågar har någon att vara med stannar jag ju med personen jag var med.. Eftersom jag inte vill lämna någon själv, ni måste förstå mig. Är ingen sån som väljer vissa förre andra, alla har samma betydelse i mina ögon, bara det att samanhanget är det som avgör.. För ringer gon pch ber om hjälp för att dom inte kan andas och behöver komma till sjukhus så hjälper jag ju den personen i första hand än någon annan som ringer och frågar om jag vill se film med den.. Ni förstår..right? Så när jag säger Nej eller tack det är lugnt när gon frågar mig om kag vill vara med dom är det för att jag känner först av min egna känsla och sedan kollar jag av samanhanget.. Okej ska sluta prata för ikväll. Måste sova, hade baralite tankar, goppas ni förstår mitt syfte.

Av Amanda Holm - 26 november 2014 19:15

Skriver jag av mig när jag mår dåligt måste jag ju någon gång skriva när saker är positiva, right? Mår sjukt bra för tillfället. Känner mig nöjd med alla val i livet jag gjort både dåliga och bra.. Lämnade allt på Bjästa och tog nya steg.. Sa hejdå folket som jag slutat förlita mig på och fick nya helt UNDERBARA vänner som står mig nära.. Känner mig mer jordnära med dom och det är mycket "bara vara tid" som alla nån gång behöver.. Skolan har jag kommit tillbaka till efter en tids sjukskriving, och vi har ett bra upplägg där som är speciellt anpassat efter mina egna behov.. Vilket är skönt. Känner att glädjen är påväg tillbaka och dagar som jag mår bra kommer allt oftare.. Men även fast det börjar ljusna har jag mina problem kvar, bara det att jag valt att lägga undan dom en stund nu och då för att få må bra, för mitt egna bästa.. Göra saker som jag mår bra av och umgås med folk som står mig nära.. Så nu ska jag ta tag i det här.. Har så många planer för flera år framåt och är så taggad på att kunna säga att jag klarat det en dag.. Det bästa med det hela är nog att jag TOTALT har slutat bry mig om folk som skriver elaka saker.. Jag som får ett gott skratt när jag vet att det ända dom vill är att försöka trycka ner mig, vilket inte längre går.. Så jag vet inte ville nog dela med mig lite av min glädje..

Av Amanda Holm - 20 november 2014 18:48

Fick reda på en ganska så skrattretande sak här om dagen.. Och ni kommer förstå varför när ni läst klart det här inlägget.. Folk tjatade på mig i minst 3 veckor att jag skulle skriva ett inlägg om händelser på Min förra skola (skriver så så att rektorer inte jagar ikapp mig igenxD) där namn och allt skulle stå med.. Blev så less på att tjatandet aldrig tog slut så jag slrev det där förbannade inlägget som ni kan läsa typ två inlägg ner.. Sen ringer det nån tant från soc till pappa och berättar att REKTOR ha i åtanke REKTORN hade gjort en anmälan mot mig för att jag "hängt" ut folk.. Mhm.. Förstår iiinte riiiktigt vad den där skolan håller på med.. För när jag gick där berättade jag GÅNG PÅ GÅNG hur folk hängt ut mig på de värse sidor på internet och om hur folk körde heta diskutioner om vad dom tyckte om mig.. Gjordes anmälningar från skolan? JAGADE redktorn ikapp folket på internet för att ha något att anmäla? NEJ. Dom gjorde inte ett jävla skit.. När jag TILLSLUT får nog av tjat och trams om att jag ska lägga ut med namn säger jag bara "fine, erat problem om ert namn står där, skyll då INTE på mig då ni själv ville" som sagt väldrigt skrattretande att rektorn jaggar mig över internet och "håller" koll på bloggen för att ha minsta lilla att anmäla.. Komiskt då jag UNDER 6 JÄVLA FUCKING ÅR(!!!) sagt till en miljon gånger (bokstavligen) och inga anmälningar har gjort.. Är inte det ett STORT felsteg av skolan? På rikigt vem fAn här tycker att skolan gjort rätt i någon av situationerna? Det dom inte tänker på är att jag har JÄVLIGT mycket att gå på.. Alla felsteg skolan gjort och vet ni vad det roliga är? soc och alla dom där kan ringa till BEO Och fråga så finns anmälningar där.. Ha. Att ni liksom aldrig ger er.. Till och med när JAG bytt skola ska ni jaga mig och förstöra ännu mer.. Är det på nått sätt erat mål i livet? Pch det är bara det att PÅ RIKTIGT så skrattar jag er rakt i ansiktet nu för tiden.. För saker ni säger och gör är såååå jävla patetiska då ni verkligen försöker göra ALLT för att hitta nått liiitet fel.. Ni måste ju på rikigt ha nå fel eller så om ni gör såhär.. För när jag väl stod där och behövde hjälp, då jävla var det ingen av er som hjälpte mig.

  

Välkommen till bloggen om allt och ingenting. Här kan ni läsa om min vardag och mina snart 17 jordsnurr, Ni kommer få läsa om mina tankar och allt där i mellan. 

 

               
     


Skapa flashcards