Ännu en dag med sol som jag spenderar ute med dom bästa :)

sol, sol och sol har det varit här idag så har varit ute hela dagen och det har varit så jävla chill :)

så passade på att knäppa lite kort med syrran eller hahah hon knäppte kort på mig ;)

haha men nu ska jag fixa lite saker innan jag går och lägger mig :) sen vad som händer

i morgon? haha asså känns som det är nått men jag har glömt ;) haha bra där..

sen lördag och söndag är det inte 100 bestämt men det kan bli att vara med friendozz..

här kommer 4 av bilderna idag ;)

Idag är det exakt ett år sen Justin Bieber konserten.. Offatbart hur fort tiden går.. Men det var något oförglömligt..

Som ni kanske ser på rubriken så har vi äntligen fått lov :)

igår på skolan så hade vi 2 lektioner.. hade hål på första timmen

sen på idrotten hade jag glömt kläderna för jag hade att det var fredag..

men jag lyckades iaf övertala idrottsläraren att åka och köpa godis till oss så han gjorde det :) sen hade vi So och då hade vi bara frågor blabla sen på eftermiddagen så hade vi vår årliga tårttävling i högstadiet.. hahaha vi skulle göra en muffin men det slutade med att det såg ut som nått helt annat :)

sen efter skolan drog jag till Moa med Emilia och vi åt skita god mat och hade det trevigt :) vilket behövs.. sen idag så vaknade jag vid åtta.. -.- så klev upp, åt frukost och typ så, nu ska jag vänta på att pappa kommer hem så vi kan åka till min farbror som fyller år idag.. sen åker jag in till stan och spenderar kvällen där :) trevligt trevlig.. nej men nu måste jag sluta skriva för syrran ska se film på datorn  :) skriver senare kanske..

Har skrivit om den här menningen några gånger nu, har raderat det jag skrivit och börjat om, vill skriva hur det är men jag vet att jag inte kan.. Har raderat orden om och om igen för att jag har inget jag kan säga som kommer få någon av er att förstå.. Hur många gånger har inte jag skrivit här att jag är less? Att jag är trött på vart mitt liv är påväg.. Svaret är nog alldeles för många gånger.. Ni kanske förstår att detta inlägg lutar åt samma håll, ett till stäck på väggen som räknas med i alla dom gånger jag inte orkat mer.. Egentligen vet jag inte hur jag ska skriva, för jag kan inte säga för mycket men vill ändå förklara.. En sak jag aldrig har förstått är varför folk inte kan sköta sitt, varför dom bara inte kan låta andra vara glad IFRED. Varför ska det alltid finnas någon som ska förstöra, alltid någon som ska slänga in sin kommentar och alltid någon som står på sidan och skrattar för att det går dåligt.. Har varit här så många gånger, har nog fått en egen ståplats på vip avdelningen.. En person sa till mig att jag skulle släppa det, vara egoistisk och bara ta det bästa... Ibland vill jag göra precis så, bara släppa allt och köra för mig, tävla för min egen vinnst. Har försökt med det ett par gånger, har släppt taget om det som betyder allra mest för mig och sen bara sprungit.. Kommit en bit sen stannat.
Och det är just det, man stannar.. För att man bryr sig för mycket om vad andra tycker, ANDRAS åskiter.. Och jag klarar inte av det mer, mitt liv grävs ner längre och längre ner.. Får dåligt sammvete för att det var ju jag som sa att vi skulle göra så och det blev fel, får dåligt sammvete för att folk som betyder mest blir arga.. Får dåligt sammvete för att jag alltid gör fel i andras ögon.. Tänk er att ni sitter bland folk och där era tankar stannar på är att du är den som betyder minst bland alla som är där. Stressar sig igenom varje dag för att hinna med, för att alltid finnas för alla och ställa upp, för att hinna med allt hemma och läxa.. Men var det någonsin någon som la en tanke på personen som står där? Som faktiskt alltid tänkt på andra före en själv? Var det någon som ens la en tanke på att personen som alltid ler och skrattar kan vara den som gråter så fort hon är själv? Att personen som alltid hjälper andra är den som behöver mest hjälp? Saken är det att under ytan är allt förstört, allt som en gång faktiskt höll på att läka har rivits upp igen och har lagt sig som en sten i mitt knä..

Nu var det ett bra tag sen jag skrev.. Ber om ursäkt.. Meen har för det första inte haft något att blogga om och sen har jag inte kunnat för har sovit hos farmor ett par dagar plus så har jag inte haft så mycket tid dom senaste veckorna.. :) men ska försöka bli bättre på att uppdatera :)

Är så less på allt nu. Alla förväntar sig så jävla mycket och blir arg om man inte gör som dom vill.. Man ska alltid vara den som står med öppna armar mot alla, den folk kan gå till när livet är upp och ner men så fort allt är bra finns man inte längre, man stoppas undan i ett hörn, spottas på och vänd ryggen till.. Och det sårar att folk inte ser mer värde i en än så, någon alla kan förstöra för, för att man är "för snäll", för att man bryr sig för mycket och för att man vet hur det känns att få en kniv i ryggen av dom som betyder allt för en och vill inte att någon annan ska få uppleva det.. Har alltid varit en slagpåse för andra..har alltid gjort saker för dom men inte fått något tillbaka, alltid satt deras behov högre upp än mina egna.. Och jag kanske får skylla mig själv som lät andra köra med mig, som lät andra styra så myclet av mitt liv.. Jag ger alltid tips och uppmuntran till andra men kan inte äns se till att jag mår bra själv. I 5 år har jag mått rikigt dåligt, i 5 år har jag velat komma bort.. I 5 år har folk styrt MITT liv och jag har bara följt med, har aldrig vetat var jag går, gråtit i timmar och försökt resa mig.. Sagt att jag klarar mig och att ingen någonsin ska få trycka ner mig igen, och varje gång har jag fallit även fast jag svor på att aldrig låta någon förstöra för mig.. Antar att det inte funkar, det funkar inte att intala sig själv att man mår bra när man inte gör det.. Det ända man kan göra är att se såren blöda när man rammlar..