Har skrivit om den här menningen några gånger nu, har raderat det jag skrivit och börjat om, vill skriva hur det är men jag vet att jag inte kan.. Har raderat orden om och om igen för att jag har inget jag kan säga som kommer få någon av er att förstå.. Hur många gånger har inte jag skrivit här att jag är less? Att jag är trött på vart mitt liv är påväg.. Svaret är nog alldeles för många gånger.. Ni kanske förstår att detta inlägg lutar åt samma håll, ett till stäck på väggen som räknas med i alla dom gånger jag inte orkat mer.. Egentligen vet jag inte hur jag ska skriva, för jag kan inte säga för mycket men vill ändå förklara.. En sak jag aldrig har förstått är varför folk inte kan sköta sitt, varför dom bara inte kan låta andra vara glad IFRED. Varför ska det alltid finnas någon som ska förstöra, alltid någon som ska slänga in sin kommentar och alltid någon som står på sidan och skrattar för att det går dåligt.. Har varit här så många gånger, har nog fått en egen ståplats på vip avdelningen.. En person sa till mig att jag skulle släppa det, vara egoistisk och bara ta det bästa... Ibland vill jag göra precis så, bara släppa allt och köra för mig, tävla för min egen vinnst. Har försökt med det ett par gånger, har släppt taget om det som betyder allra mest för mig och sen bara sprungit.. Kommit en bit sen stannat.
Och det är just det, man stannar.. För att man bryr sig för mycket om vad andra tycker, ANDRAS åskiter.. Och jag klarar inte av det mer, mitt liv grävs ner längre och längre ner.. Får dåligt sammvete för att det var ju jag som sa att vi skulle göra så och det blev fel, får dåligt sammvete för att folk som betyder mest blir arga.. Får dåligt sammvete för att jag alltid gör fel i andras ögon.. Tänk er att ni sitter bland folk och där era tankar stannar på är att du är den som betyder minst bland alla som är där. Stressar sig igenom varje dag för att hinna med, för att alltid finnas för alla och ställa upp, för att hinna med allt hemma och läxa.. Men var det någonsin någon som la en tanke på personen som står där? Som faktiskt alltid tänkt på andra före en själv? Var det någon som ens la en tanke på att personen som alltid ler och skrattar kan vara den som gråter så fort hon är själv? Att personen som alltid hjälper andra är den som behöver mest hjälp? Saken är det att under ytan är allt förstört, allt som en gång faktiskt höll på att läka har rivits upp igen och har lagt sig som en sten i mitt knä..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...