tänkte bara uppdatera lite snabbt om hur min helg har varit.. Fredagen har jag ju berättat om i tidigare inlägg. Så igår hände egentligen inget speciellt, åt god mat och bara myste med älsklingen, lovar att jag fick B.Ä.S.T.A alla hjärtans dags presenten.. Nämlingen hans kärlek! Bästa man kan få. Sen på kvällen for vi på bio och såg "Fifthy shades of grey" sååå sjukt bra film, MEN slutet var världelöst ;) sen idag har vi varit på kalas hos grannen.. För världens sötaste ungar fyller år en i morgon och ganska snart. Sen gick vi hem och åt och sen gick jag och Anders tillbaka dit för att hjälpa till i hennes lägenhet. Såå sjukt kul, älskar hennes lägenhet. Så vi slipade väggar och flytta och donade ett tag innan vi gick hem, så nu är vi här ska sova så man är pigg inför en ny skol vecka. På torsdag är det frilufsdag för min del så det ska bli kul.. Men planerar att skriva ett deeptalk inlägg nu i veckan så jag hoppas på att få upp det. Hoppas ni har haft en bra helg men nu säger jag sovgott.

började dagen med att kliva upp på tok för tidigt, för att åka med pappa in och sov resten av tiden innan skolan började hos han. Gick sen till gnistan och lyssnade på en föreläsning av världens bästa Från Maskrosbarn. Sjukt duktig var hon. Sen efter det hade vi två lektioner och slutade sen. Åkte in till stan enbart för att kolla om mitt busskort (efter att ha fått 3 nya då dom aldrig funkat) funkade. Sen gick jag och Anders över till en granne och hjälpte henne inreda hennes lägenhet.. Ååååh älskar verkligen hennes lägenhet och stilen på den :D fick hemmagjord pizza och god efterrätt. Sprang vid fem över till Anders kusin för att hålla koll på henne en stund och sen gick vi tillbaka till grannen. Hade en sjukt mysig kväll men helt underbart folk. Imorgon blir det att gå tillbaka till grannen och hjälpa till ännu mer :D

Då en fjärrutlösare inte fungerar på min kamera önska jag mig istället en trådutlösare

som man hittar HÄR

Den här klänningen HÄR (strl L då det är en annan strl i dom länderna)

DEN klänningen

DEN väskan

DET läppstiftet

Har inte hänt så mkt idag, åkte till kvantum efter frukost för att handla. tog mig hem och spelade minecraft med älsklingen ett tag innan jag gick och vilade, kan säga att det behövdes. sovit fam till nu och det var verkligen skönt. så nu är vi här, väntar på att maten ska bli klar och vad som händer efter det vet jag inte, antar att vi ska se på film och bara mysa ner oss ikväll. var ett tag sen vi gjorde det nu. :) men ska gå och kolla hur det går för Anders med maten. ha en trevlig Lördag.

insåg en sak idag. något som jag länge undrar över varför det är just så. 

varje dag, måste jag övertänka saker jag gör, ska jag te.x kliva av en buss måste jag tänka ut, minst 4 olika sätt att kliva upp från sättet, jag tänker på vilka som kanske kommer kolla på mig när jag kliver av och hur jag sa göra för att ta mig i från bussen. och så är det med allt jag gör, har länge funderat över varför jag gör så.. svaret är ganska enkelt egentligen, tack vare mobbning i 6 år kan jag inte gå en dag utan att övertänka på minsta lilla sak jag gör. under 6 års tid , har jag blivit nertryckt för minsta lilla sak jag gjort som andra tyckt varit fel, dom har kallat min världelös för att jag inte kunde klara av vissa saker som dom ansåg att jag gjorde fel.. vilket resulterade i att jag måste gör allt "perfekt". om det nu går. det är något jag lever med, ni kanske tycker att det är en fånig sak att skriva om, alla gör väl det någon gång? eller? men det är inte som alla andra den här gången, ALLT ALLT ALLT måste vara perfekt för att jag ska klara av min dag, minsta lilla som blir fel måste jag dåligt över och vill helst bara lägga mig ner och gråta.

Tappade bort mitt busskort idag, andra busskortet på under en månad, vissa kanske bara tycker att det är klantigt, men jag blir så stressad av att tänka på allt jag gör att jag tillslut inte mins om jag stoppade ner busskortet, även fast jag senare är 100% säker på att jag faktiskt stoppade ner det i börsen igen. tog mig på bussen vilket fall och kände mig totalt världelös, HUR kan man göra samma sak 2 ggr under en månad? ville bara gråta. allt det pga att jag verkligen övertänker på allt, vet inte hur jag ska beskriva det för er, om det ens går att beskriva. 

det jag egentligen vill komma fram till är att mobbning inte bara får en att må dåligt psykiskt, det förstör för en resten av livet. som just det här, man tänker för mkt för man är så rädd att man gör fel, för i 6 år har folk sagt till mig att hela jag är ett fel, man blir rädd, rädd att dom där 6 åren ska spelas upp igen. därför måste ALLT vara perfekt. sen kommer alla andra saker man får på köpet. jag slutade äta, jag gick ner i vikt, alldeles för mkt för vad jag i min ålder ska, jag hatade att äta och tyckte inte att jag förtjänade maten. jag skadade mig själv, kunde ställa mig i duschen i iskallt vatten, rista med en penna på kroppen eller något annat, (OBSERVERA att det var FÖRUT) jag hatade verkligen mig själv och att jag dessutom var tvungen att tänka på allt 589683 gånger extra för att få det bra gjorde det aldrig bättre. Tro mig det är jobbigt att vara i den här sittsen, bara för att mobbningen slutar, så läker alldrig såren. jag jobbar med det här VARJE DAG. försöker ta mig igenom dagen utan att tänka för mkt på om jag gjorde nått rätt eller fel. vissa dagar funkar det, andra går åt helvete. Och allt tack vare att någon bestämde sig för 6 år sen att dom ville förstöra mig och mitt liv totalt.

(Som sagt obeservera att det här med att skada och inte äta var förut, mår bra nu, ville bara berätta om följder man får av att bli mobbad, visa att bara för att mobbningen tar slut, så gör inte smärtan och såren det, så bli inte oroliga, JAG MÅR BRA, tro mig)

Eftersom jag och älsklingen igår firade 6 månader tsm så gick vi på bio, såg filmen Unbroken, en film jag starkt rekomenderar. Brukar egentligen inte gilla den typen av filmer men det var något som fick mig att fastna.. Ville att den skulle fortsätta länge, så jag kunde känna den där känslan längre, för jag var så rädd att när filmen var slut skulle känslan försvinna.. Det fanns scener, ord och handlingar i den filmen som fick mig att inse några saker, att Anders dessutom viskade till mig när han i filmen sa ett ordspråk, att jag skulle tänka på det i livet, gjorde känslan så mycket starkare. Vilken känsla undrar ni förstos.. Jo känslan av att ha vunnit.. Inte som att ha vunnit ett spel eller en tävling utan känslan av att ha vunnit i livet. Jag vet 15 snart 16 år gammal och känner redan så, umh nä aldrig.. Jo det är just det jag känner.

Jag har stått där själv i flera år och kämpat mig genom så mycket, fightats med så mycket som gjort mig så ont och blivit ner tryckt under jorden så otroligt många gånger.. Gråtit oändligt många nätter och haft så många tankar på att avsluta allt, på att ge upp. Men jag gjorde aldrig det, jag kämpade vidare, steg för steg för steg, tog mig upp varje gång jag fallit, även om vägen till toppen var lång. Jag hade för det mesta ett leende på läpparna, gömde undan allt inom mig och väntade tills jag var själv, dom flesta dagar klarade jag bara inte av att vara stark. Det var dom dagar ni fick se. Hatade mig sjävl så sjukt mycket och ville inte se ut som jag gör, gjorde allt för att jag skulle vara PRECIS som alla andra. Ändrade mig så mycket att jag tillslut inte kände igen mig själv, men så fick det bli.. Allt jag ändå ville var att blir accepterad för den jag var.

Jag blev erbjuden hjälp, i form av kontakt hos BUP och kurator, valde att ta den hjälpen. Fick senare reda på att många tyckte att jag var svag, som valde sån hjälp, som inte "klarade" av att kämpa på egen hand. Det handlar inte om det, jag klarar mig till en viss del att kämpa på egen hand. Men sammtidigt har jag tillräkligt storsjälvrespekt för att inse när JAG behöver hjälp.

Tillslut kände jag att det fick vara nog, bytt skola. Ja ni vet. Och från dagen jag slapp sätta foten i min förra skola och slippa se alla inom dess väggar varje dag, sen den dagen har allt blivit bättre. Så igår fick det mig att inse, Varför håller jag kvar vid allt fortfarande? Jag har inte tid med att tänka på det, jag har inte ork att det ska sitta och ticka energi från mig.. Så jag bestämde mig där, att jag släpper allt som varit.. Raderade "vänner" från FB och stängde av gamla konton, raderade gamla bilder och minnen jag vill glöma.

Har tänkt på det i många år men aldrig klarat av att "släppa" allt som hänt, det är ju ändå ärr jag kommer bära med mig hela livet.. Men nu, nu har jag gjort det, självklart kommer det komma situationer där gamla minnen rivs upp och tankar kring just det som hänt kommer tillbaka. Men jag ska inte låta det ta min tid i livet längre.

För vem vann egentlige? Dom som mobbar, trycker ner och förstör för andra, dom som får likes på Fb för att hänga ut folk osv, eller jag som stor trivs med mig själv, har inga problem med att gå till skolan och mår så mycket bättre psykiskt? Svaret är ganska enkelt.

Har en helt underbar pojkvän som alltid finns där, familj och vänner som aldrig lämnar, hela organisationen Maskrosbarn bakom mig och dessutom så har jag mål och drömmar för fleeera år framåt.. Jag mår bra. Jag tog hjälp. Jag vann.

[Bild]

Idag har jag och Älsklingen varit tsm i 6 månader. Shit vad tiden har gått snabbt känns som att det var igår jag precis hade träffat han och inte viste ett skit om han ;) så idag ska vi göra precis det vi gjorde för 6 månader sen.. Vi gick på subway och sedan på bio.. Så det blir det idag också. :D

Nu har jag valt gymnasiet. Kändes som ett stort val i livet, eller haha det är ju det ;) men det är skönt att det är gjort och jag är stolt över mitt val. så efter nian blir det Beteendevetenskap på Michael Elias :D