Eftersom jag och älsklingen igår firade 6 månader tsm så gick vi på bio, såg filmen Unbroken, en film jag starkt rekomenderar. Brukar egentligen inte gilla den typen av filmer men det var något som fick mig att fastna.. Ville att den skulle fortsätta länge, så jag kunde känna den där känslan längre, för jag var så rädd att när filmen var slut skulle känslan försvinna.. Det fanns scener, ord och handlingar i den filmen som fick mig att inse några saker, att Anders dessutom viskade till mig när han i filmen sa ett ordspråk, att jag skulle tänka på det i livet, gjorde känslan så mycket starkare. Vilken känsla undrar ni förstos.. Jo känslan av att ha vunnit.. Inte som att ha vunnit ett spel eller en tävling utan känslan av att ha vunnit i livet. Jag vet 15 snart 16 år gammal och känner redan så, umh nä aldrig.. Jo det är just det jag känner.

Jag har stått där själv i flera år och kämpat mig genom så mycket, fightats med så mycket som gjort mig så ont och blivit ner tryckt under jorden så otroligt många gånger.. Gråtit oändligt många nätter och haft så många tankar på att avsluta allt, på att ge upp. Men jag gjorde aldrig det, jag kämpade vidare, steg för steg för steg, tog mig upp varje gång jag fallit, även om vägen till toppen var lång. Jag hade för det mesta ett leende på läpparna, gömde undan allt inom mig och väntade tills jag var själv, dom flesta dagar klarade jag bara inte av att vara stark. Det var dom dagar ni fick se. Hatade mig sjävl så sjukt mycket och ville inte se ut som jag gör, gjorde allt för att jag skulle vara PRECIS som alla andra. Ändrade mig så mycket att jag tillslut inte kände igen mig själv, men så fick det bli.. Allt jag ändå ville var att blir accepterad för den jag var.

Jag blev erbjuden hjälp, i form av kontakt hos BUP och kurator, valde att ta den hjälpen. Fick senare reda på att många tyckte att jag var svag, som valde sån hjälp, som inte "klarade" av att kämpa på egen hand. Det handlar inte om det, jag klarar mig till en viss del att kämpa på egen hand. Men sammtidigt har jag tillräkligt storsjälvrespekt för att inse när JAG behöver hjälp.

Tillslut kände jag att det fick vara nog, bytt skola. Ja ni vet. Och från dagen jag slapp sätta foten i min förra skola och slippa se alla inom dess väggar varje dag, sen den dagen har allt blivit bättre. Så igår fick det mig att inse, Varför håller jag kvar vid allt fortfarande? Jag har inte tid med att tänka på det, jag har inte ork att det ska sitta och ticka energi från mig.. Så jag bestämde mig där, att jag släpper allt som varit.. Raderade "vänner" från FB och stängde av gamla konton, raderade gamla bilder och minnen jag vill glöma.

Har tänkt på det i många år men aldrig klarat av att "släppa" allt som hänt, det är ju ändå ärr jag kommer bära med mig hela livet.. Men nu, nu har jag gjort det, självklart kommer det komma situationer där gamla minnen rivs upp och tankar kring just det som hänt kommer tillbaka. Men jag ska inte låta det ta min tid i livet längre.

För vem vann egentlige? Dom som mobbar, trycker ner och förstör för andra, dom som får likes på Fb för att hänga ut folk osv, eller jag som stor trivs med mig själv, har inga problem med att gå till skolan och mår så mycket bättre psykiskt? Svaret är ganska enkelt.

Har en helt underbar pojkvän som alltid finns där, familj och vänner som aldrig lämnar, hela organisationen Maskrosbarn bakom mig och dessutom så har jag mål och drömmar för fleeera år framåt.. Jag mår bra. Jag tog hjälp. Jag vann.

[Bild]

 

Lisa

4 februari 2015 22:09

så stark du har varit som klarat dig igenom allt och vad stark du ÄR

fortsätt kämpa! du är aldrig ensam!

Amanda Holm

13 februari 2015 20:35

????????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...