Sätter mig ner, andas en extra gång, utanför fönstret står min familj och vinkar. 4 dagar utan dom. tåget rullar och en klump i magen bildas. jag har gjort det här så många gånger, ändå blir jag lika illamående varje gång. timmarna går förbi, tåget stannar till. Ute på perrongen stressar folk omkring som ett gäng hönor som precis fått syn på räven. ni kanske undrar vad jag ska bort och göra i fyra dagar helt själv. Kliver av på Stockholm Central någon gång vid halv fyra. där jag möts av den andra delen av MIN familj. Maskrosbarn. så fyra dagar ska spenderas med helt underbara människor, skratt och gråt ska eka mellan väggarna och så, så mycket kärlek. 3 månader har gått sen jag senast såg dom, och nu, äntligen ska jag få krama om mina Maskrosor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...