att leva med någon som mår dåligt, som har en psykisk sjukdom. jag har och lever bland folk som mår psykiskt dåligt, jag är själv en av dom. jag har fått lära mig mycket under åren, har fått förstå och accepterat.

Det första jag vill säga, VI är helt vanliga människor, med känslor, tankar och drömmar, vi har bara andra omständigheter och vi behöver uppmärksamheten på ett helt annat sätt. utifrån mina egna tankar och förmågor tänkte jag förklara lite för er, hur det är att leva med någon som mår dåligt psykiskt.

Jag kan antingen vara överlycklig eller må så dåligt att jag inte vill leva, det finns verkligen inget där emellan, jag kan ena dagen vara förstående för andras problem, inte bry mig om mig själv och bara ta hand om andra, medans jag nästa dag tycker synd om mig själv och hatar andra, bryr mig inte överhuvudtaget om andras känslor. jag kan ena sekunden ropa på hjälp och när jag nästa sekund får hjälpen blockerar jag dom som vill hjälpa mig. jag kan vissa dagar gör vad som helst, hur mycket som helst utan något stopp,medans jag vissa dagar inte en klarar av att ta mig upp hur sängen. jag kan mitt i natten kliva upp och städa mitt rum eller bara sitta och tänka i flera timmar, helt utan andledning. jag kan bryta ihop och riva ner allt som går att riva ner, kan slå sönder saker jag är rädd om, och sekunden senare gråta för att saker gick sönder. ni förstår, det finns verkligen inget emellan allt, det är antingen eller.
Mina känslor blir 10x starkare, känner du dig glad, är jag överlycklig, känner du dig ledsen, är jag förkrossad. ja ni förstår. det är inte alltid så lätt.

jag tror att det kan vara jätte svårt för en person utifrån att komma in och förstå, klara av det liksom. vi funkar så jävla olika från dag till dag, något som funkade för mig igår kanske är åt helvete för mig idag. man kan aldrig vara säker, alltid på hel spänn. eftersom folk i min närhet är precis såhär vet jag hur svårt det kan vara, hur svårt det kan vara att acceptera och förstå. och det ända personen vill ha från dig? din förståelse och din kärlek. ibland kanske du inte ska säga något, utan bara hålla om och lyssna. vissa gånger kanske du ska säga ifrån en extra gång och ibland kanske du bara ska låta oss vara. vi är inte dumma i huvudet, vi vet precis vad vi gör, vi vet precis vart våra brister är störst. vi gör inte saker bara för att, för att vi tycker det är kul, och jag tror att jag talar för dom flesta när jag säger att OM vi hade kunnat göra nått åt saken, hade vi redan gjort det, för länge sen.

vi vill inte att du ska behandla oss anorlund, vi vill vara precis som alla andra, vi vill bli bemötta precis som alla andra. och framför allt älskade för vilka vi är, älskade för såren vi har och älskade för personen som finns där. vi kan vara åt helvete, utan att ljuga. det kommer vara svårt, det kommer vara dagar då du kommer ge upp på oss, och vi vet det, vi kämpar för att den dagen aldrig ska komma, även om vi vet att den kommer komma. du kommer bli less, ge upp och tappa hoppet. du kommer stå på kanten av att ge upp och fortsätta.
det gör vi med. VARJE DAG. vi står vid den kanten varje dag, vissa gånger närmre stupet än andra. och allt vi ändå vill är att någon ska hålla en kvar, ge upp ena dagen men ändå finnas där, för det kommer dagar då allt är åt helvete, både för dig och mig, men tänk om du gav upp varje gång ett hinder kommer ivägen. hur långt kommer du då?

när man väljer att leva med någon är det inte bara personen här och nu du väljer att leva med, du väljer att leva med ens förflutna, sår och tankar. vi alla hoppas bara på att ni inte bara ska älska oss, utan även alla våra ärr också.

så nästa gång, ge inte upp. för ger du upp på oss, kommer vi ge upp på oss också.
som en person sa till mig : Det är inget fel på dig, jag har bara inte lärt mig hur du fungerar än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...