Direktlänk till inlägg 27 februari 2015
Som dom flesta redan vet så är jag ett maskrosbarn. jag har mina anledningar till varför jag är ett, och tänker nu skriva ner mina tankar kring artikeln som publicerades i metro här om dagen. det var någon som skrev att man skulle rata ordet Maskrosabarn och börja kalla oss för alkisbarn,psykbarn osv.. jag vet inte rikigt hur den personen tänkte. Personen i frågan tyckte att Maskrosbarn lät som något "stolt" någon som är duktig och bättre, det är inte tanken med ordet.
Vi är människor med mer eller mindre anledningar till att vi kallar oss Maskrosbarn, vi har sammalt alla oss, vi har bildat en ny familj och delat både skratt och gråt med varandra, vi har pratat om saker INGEN annan skulle förstå,v i har skappat gemenskapen vissa av oss ALDRIG haft. att vi då ska börja kallas Alkisbarn känns väldigt kränkande, man trycker upp en stämpel i pannan på oss och såhär är det.. och i mina öron låter det mer som att BARNET är den som har alkohol problem osv, och det har ALDRIG varit barnens fel att föräldrarna mår dåligt.. det känns som att vi får skulde för våra föräldras dåliga mående, och det är väl ändå fel? vi kan inte göra något åt våra föräldrars mående än hur mkt vi faktiskt vill hjälpa dom.
Ordet maskrosbarn är bara ett "samlingsnamn" eller vad man ska kalla det för att vi har föräldrar som mår dåligt och att deras mående påvärkar oss negativt. och för mig är MAskrosbanr någon som kämpar, som överlever(de) och alkisbarn är så långt ifrån det. NÄr jag fick reda på att jag var ett MAskorsbarn blev jag rätt stolt, inte pga det jag varit med om och inte pga det som gör mig till ett Maskrosbarn utan för att maskrosor blommar alltid och blir dom finnaste blommorna. att man kan växa genom asfalt.
SÅ kallas oss ALDRIG alkisbarn, vi är stolta MASKROSBARN.
Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604
Livet är som att cykla – för att behålla balansen måste du fortsätta framåt. - Albert Einstein ...
Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen.. Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...
Välkommen till bloggen om allt och ingenting. Här kan ni läsa om min vardag och mina snart 17 jordsnurr, Ni kommer få läsa om mina tankar och allt där i mellan.