Jag är en helt vanlig människa. Jag äter, sover och går i skolan precis som alla andra i min ålder. Ända problemet är att jag lever med en psykisk ohälsa. Det här gör att jag vissa dagar inte orkar NÅNTING, att jag kräver mer uppmärksamhet vissa gånger och behöver mer eller mindre hjälp andra dagarn. Jag kan ena sekunden skratta och andra gråta. Men det är gör inte mig till en dålig person, eller någon ni måste vara "försiktig" runt. Jag vill bli behandlad precis som alla andra men med överseende att jag kanske inte orkar gå till skolan och göra mitt bästa en dag, eller att jag gööör allt för att få uppmärksamheten.

Jag kan ta små saker allt för hårt, eller skratta flera timmar efter nått rolig har hänt. Men för det behöver ni inte anpassa er som om att jag är något annat än människa. Jag vill bli bemött på samma sätt som du skulle ha bemött en helt "frisk" person. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, för jag lever med det här, jag är van med alla up's and down's. Jag lever precis som alla andra bara med andra omständigheter.

Jag jobbar med mig själv varje dag, jag tränar på att bli "bättre" och starkare. Jag gör allt jag kan, varje dag. Jag vet att det kan vara svårt dom utomstående att veta hur man ska behandla och bemöta folk som lever med psykisk ohälsa.. Ska man prata duttinuttigt eller inte sätta gränser? Nej nej nej, man ska behandla dom PRECIS som vilken människa som helst, bara att man kanske måste anpassa och förstå vissa saker.

Jag te.x kan äta som en jävla häst medans jag senare knappt äter på flera dagar, jag kan vilja vara själv utan någon som helst kontakt med omvärlden eller ha all uppmärksamhet som går.. Jag kan bli nervös för att kliva av bussen och måste fundera ut flera olika sätt för att kunna ta mig av bussen på "rätt" sätt, vill hälst inte prata med folk jag inte känner och HATAR att ringa till dom jag inte känner mig trygg med..

Men snälla ni, jag är inte mer än människa. Och vill inte bli behandlad annolunda. Ibland kanske man måste vara sträng och säga så-här-ska-du-göra-nu för att jag ska ens göra nått eller sätta tydliga gränser. Men inte överdriva och behandla mig som om jag var nått annat.

Jag är 15 år, sover, äter och går i skolan och har psykisk ohälsa, men jag är inte mer än en VANLIG människa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...