Jag har ramlat igen.. Jag som har skrivit så många gånger att jag aldrig mer ska komma dit.. Men livet drar mig just nu i den riktningen.. Och idag lägger jag lite av min egna stolthet åt sidan för att skriva det här.. Jag mår inte bra.. Jag föll igen, för det som jag har stoppat mig själv för.. Men tillslut blev allt för mycket och min kraft för att hålla mig uppe försvann. I samma veva så blir jag besviken på mig själv, som valde den väg som gjorde att jag inte orkade mer.. Saker som har hänt sen 3:an och saker som hände ganska nyligen slår mig om och om igen i ansiktet.. Jo jag vet, sluta tänk på det bara och blicka framåt, det har ju redan varit.. Tror ni det på något sätt är lätt? Har diskuterat det här med mig själv, med det som finns i mitt huvud.. Och än hur mycket jag vrider och vänder på det så sitter det fortfarande kvar i huvet, för det är just där det sitter, det är bara något som finns i mitt huvud. Saker som har hänt i mitt liv på skolan och hemma spelar upp sig framför mina ögon och ibland blir jag alldeles stum, vill inte känna den där smärtan som sparkat på mig i 6 år.. Vill inte känna det igen, men ändå kommer det tillbaka som ett brev på posten. Men sammtigit tror jag att det här är bra på nått sätt. För att jag ska kunna bearbeta det.. Tror att man måste älta saker, vissa lite längre och vissa kanske inte alls, för att man sen ska kunna gå vidare med ett starkare tänkande om det skulle komma fler såna stunder i livet...Sen blir inte saken bättre av att folk skriver saker till mig.. Att dom anklagar mig för saker och kallar mig saker bara för att jag fråga hur min bästa kompis mådde.. Sånt borde väl ändå vara självklart att jag vill veta hur min bästa kompis mår? Eller? Låg hemma i min pojkväns säng och skakade av frustration och av att jag grät så mycket.. Har det inte gått för långt då? Folk vet nu för tiden vad som tar hårt på mig och vad som bryter ner mig totalt.. Vilket vissa inte kan vänta med att använda emot mig.. Känner att jag har börjat isolera mig från folk.. Svarar knappt på sms längre eller när folk ringer.. Även fast det är folk som står mig så sjukt nära.. Är så rädd att dom ska se mitt mående, att dom ska tröttna på att jag mår dåligt, vilket jag har gjort i ca 2 veckor nu, vill inte att någon ska lämna, har varit med om det sååå många gånger för att folk inte kan acceptera hur jag som person är och att jag kan från ena sekunden vara jätte glad till att nästa gråta.. Behöver inte fler saker att tänka på som att någon ska lämna mig pga mitt mående..hade turen att hitta världens finaste person i just det ögonblick som jag mådde som dåligast.. Han har stått vid min sida i 2 veckor nu, har varit med han i 14 dagar liksom.. Han har sett mig bryta ihop, något jag inte brukar göra framför folk.. Men han lugnade mig, sa så fina saker och kramade mig hur länge som helst.. Fina fina älskade du. Okej måste avsluta det här lite konstiga inlägg.. Så nu vet ni, jag mår inte bra, har fallit för saker som hänt förut och föööörsöker verkligen ta mig upp.. Godnatt folket..

 

Anne-Li

26 augusti 2014 19:47

Hittade din blogg av en slump här på bloggplatsen och tänkte att du både var lik Jasmine och hade samma efternamn som henne. Stay strong och hoppas du mår bra nu! Livet kan vara jävligt jobbigt ibland, men utan motgångar kan man inte ha medgångar. Fortsätt blicka framåt och hälsa Jasmine och resten av familjen. Ha det!

Amanda Holm

27 augusti 2014 15:57

Tack. Ja det ska jag :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...