Processen av att bli mobbad, just den ska ni få läsa om nu, hur det är, hur det känns, och hur man går vidare. Vi tar det steg för steg hur det här med mobbingen har satt spår i mitt liv.
Från första ordet eller första "saken" som händer börjar det kännas i magen, redan där efter första ordet sagt börjar man må dåligt, kanske inte på det sätt jag gör idag men det känndes, för för 5 år sen var det ändå det värsta.. Men okej första året av mobbing, mina tankar då? Vad hade jag egentligen för tankar? Jag var typ 9-10 bast och hade precis blivit mobbad, ni hör ju jag var 9-10 år gammal första gången jag blev mobbad, som jag kommer ihåg. Jag mins att det var mest "Du får inte leka med oss" eller "Du är ju dum" som jag fick "stå" ut med, men återigen så var det fortfarande mobbing, och jag var fortfarande BARA 9-10 årg gammal, är det inte då man ska leka med dockor och tycka att dom stora tjejerna är fett najsiga som har smink? Eller? Vad jag vet i alla fall är att man INTE ska bli mobbad eller utfryst. Sen går vi ett år till, ennu ett år av mobbing, men den är gången handlar det mer om att man byter kompisar och "bästa" kompisar hit och dit, men dom där gångerna när ingen ville vara med mig, dom fanns fortfarande kvar. I femman var första gången jag fick kontakt med Kuratorn på skolan, efter ett bråk, kommer dock inte ihåg vad det handlade om, bara att jag , än en gång blev syndabocken. Jag var jag var typ 11 bast och hade redan kontakt med kurator, något jag kan tycka att man inte ska ha när man är så "liten". Och Jag var 11 år första gången jag fick tanken av att ta mitt liv, 11 år gammal. Runt den tiden hade jag det jobbigt även hemma, och sakerna på skolan blev bara jobbigare och jobbigare.. Vi hoppa några år fram till 7:an då allt vände sig totalt upp och ner och mitt liv var rent ut sagt åt helvete, min DÅ bästa vän vände sig mot mig och blev en av dom som idag har förstört mest, men i samma sväng som det här så började jag vara med hon jag idag har som bästa vän.. Jag fick dom första orden sagda (är det ens ett ord xD) annonymt över internet, ord som satte djupa spår i mig, Du är totalt värdelös. Det var då MITT självförtroende sjönk som en sten till botten, och dom orden har jag kvar i huvudet VARJE DAG. Men okej så jag är 13 år, har redan tänkt tanken att ta mitt liv, varit mobbad i 4 år och fått veta att någon tycker att jag är värdelös. Okej. Men vi kan inte sluta där, för Hela mitt liv ska snart slitas i bitar när jag bara några dagar innan sommarlovet i 7:an får ett anonymt dödshot, mhm. Inte bara att någon tycker att du är värdelös Amanda, nu vill någon att du ska skjutas.. Jag kan inte förklara för er hur mycket jag grät den kvällen, Jag var så rädd, men samtidigt, hade jag fått nog och hoppades på nått sätt att någon ändå skulle göra det, skjuta mig. Mitt mående vid den här stunden var så långt ner jag trodde att det kunde vara.. Men sen kommer vi till där jag står idag, Jag har varit borta från skolan i 2 veckor, efter att någon gav sig rätten att trycka ner mig ännu mer, i 2 veckor har jag i stort sett legat hemma och sovit. Jag har inte ätit som jag brukar utan hoppar helst över allt som har med mat att göra, Jag orkar inte göra nått och vill helst bara skrika rakt ut.. Jag går på möten hela tiden för att jag förhoppningsvis ska kunna må bättre, och nu tack vare för att jag mår som jag gör och inte ens kan känna mig trygg i min klass så ska jag ha en person som går med mig och finns vid hands hela tiden under dagen.. Förlåt men jag blir både arg och ledsen av att det är såhär, för liksom vad har jag någonsin gjort? Och vem fan har rätt att göra såhär? Jag måste tvinga mig upp ur sängen på morgonen, jag försöker hitta minst en bra sak varje dag som jag kan kämpa mot, så jag orkar kliva upp. Men jag antar att när man slänger iväg en kommemtar till någon så tänker man inte på följderna..
~Självmords tankar
~Sämre aptit
~Sömnsvårigheter
~Depretion
Är bara några av dom saker som faktiskt händer, i alla fall för mig. Och inget av dom där sakerna låter speciellt lockande va? Depretion är inget man vill ha, och allt där andra är inte speciellt trevligt heller om jag får säga det. Men nu är det ju inte BARA alla dom där sakerna som händer utan
~En miljon möten
~Sämre betyg
~Ångest attacker
~Sämre självförtroende
Är också några av sakerna man får på köper, ALTT FÖR ATT NÅGON GAV SIG SJÄLV DEN JÄVLA RÄTTEN ATT TRYCKA NER MIG.
En person som aldrig varit med om nått sånt här kan inte säga att den ver hur det känns, man måste ha upplevt det själv för att förstå, för det är så svårt att förklara även fast man verkligen försöker. Så processen för det här, för att någon skrev ETT ord blir lååång, ibland om man har otur tar den hela livet. Förstår inte ens varför man ska skriva eller gör nått dumt mot någon, följderna för den personen blir inte roliga, TRO MIG. Men mår man dåligt i sig själv kanske man mår bra att få andra att må dåligt, att få känna sig bättre än någon annan.
Jag blir ärligt ledsen, det tar ärligt hårt när någon skriver nått elakt, men det som egentligen gör mig mest ont, är att se när min familj ser att jag mår dåligt, och frustrationen jag kan se i deras ögon när dom egentligen inte kan göra nått.. Mitt mående är verkligen i botten, något jag antar att inte så många har märkt? Eftersom när jag tar första steget utanför dörren på morgonen klistrar jag på det där leendet, för att folk ska tro att jag mår bra.. För jag vill inte att folk ska tycka att jag är jobbig om jag pratar om mina problem eller är helt nere, för det vet jag att folk tycker. Men nu sammarfattar jag allt, är en tjej på 15 år som fick första tanken av att inte vilja leva när hon var 11, varit mobbad i 5 år och mår pyskigt dåligt.. Och något hon inte orkar dölja längre, låt världen få se vad fan dom gjort henne. Punkt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...