Nu sitter jag här igen, jag har gråtit lika många tårar som under ett helt liv, fast på bara en kväll.. Ni sänkte mig igen. Och jag kommer säga några jävligt ärliga ord direkt från MINA tankar, för just nu skiter jag i om det är "för" mycket att säga eller helt fel ord säger det här och NU och ALDRIG igen. Jag hoppas verkligen att ni blir lyckliga av att trycka ner folk, av att sparka på dom som redan ligger ner och spotta en extra gång, jag hoppas verkligen att ni blir lyckliga av att förstöra för någon annan, att ni blir lyckliga av att spotta ur er era kommentarer.. Och det är bara det att den här gången tog det hårt, helt ärligt med handen på hjärtat så var det här nog gången som det tog hårdast. Den där tomheten, ni vet den jag pratat om förut? Den hade precis gått över, jag hade precis "tappat" en person ur mitt liv och den där otäcka tomheten som gräver i magen hade PRECIS börjat släppa, sen läser jag era kommentarer, och vet ni vad det första som händer är? Jo tomheten kommer tillbaka.. Har ni någon gång känt er RIKTIGT JÄVLA tom? Ni känner liksom ALLT men ändå inget, och allt blir till tomhet, den känslan satte sig i mig, och den har inte släppt än.. Jag vet inte om jag är ledsen eller bara arg, för VEM gav er rätten att skriva så till mig? VEM gav er rätten att trycka ner en annan människa? Har ni någon gång tänk på att just den kommentaren ni skrev till mig kan vara den som får mig att tappa fotfästet helt och tar livet av mig? Har ni tänkt på att det kan få mig att må så jävla dåligt att jag gör mig själv illa? Jag är rätt säker på att NI inte vill vara andledningen till att någon tog sitt liv. För tänk alla gånger jag ärligt tänk ta mitt liv pga er, pga att ni inte har någon respekt för dom som lever runt omkrig er.. Hur många år har det gått? 5 år? I 5 jävla år har jag mått dåligt, jag mins inte ens hur det var innan, jag mins inte längre hur det är att vara glad på rikigt, för det var länge sen sist. Ni vet väl att det inte bara är mig som ni förstör för? Min familj, mina vänner, släkten jag exakt alla runt mig blir drabbade för saker ni gör, ni gör så folk som står mig nära får nog för att ni gör såhär mot mig? Och när det kommer till att MIN familj osv blir drabbade, när folk i min närhet börjar må dåligt, då har NI gått lite jävla för lång över gränsen.. Får jag bara fråga en sak? Vad har NI med MITT liv att gör? Vad har ni med att gör varför jag inte är i skolan? Vad har ni att göra med varför jag inte alltid orkar? Men okej jag ska förklara HELT ÄRLIGT för er varför jag ibland inte är i skolan, Jo för att folk i just min egna klass inte kan uppföra sig, dom trycker ner mig och har gjort det i 5 jävla år.. För att ibland tar jag mig inte upp ur sängen för att dom tryckt ner mig under vattneytan.. För jag vet precis hur tårar smakar och hur jävla mycket kroppen skakar när man inte orkar mer. Är inte i skolan för att jag ser inge mer än hat i den bygnaden, folk slänger blickar eller suckar när man går förbi, och vet ni hur ont det gör? Att sitta bland folk och veta att man är den som är minst värd där?förstår ni hur mycket jag faktiskt kämpar? Hur mycket jag faktiskt försöker? Jag gör det VARJE DAG, exakt varje dag försöker jag verkligen med att kunna se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser, för ni sa en gång att jag var värdelös och var det fulaste som gått på jorden, jag förösker varje dag med att gå till skolan för att klara av den, för att kunna bli det jag alltid drömt om, men jag klarar inte av att ta mig upp längre. Jag försöker verkligen,det gör jag, men det är svårt att försöka klättra upp när folk står under och drar ner en igen.
Varför trycka ner en annan människa? Kan någon av er som läser svara på den frågan? Varför trycka ner en människa så mycket tills dom slutar försöka?

Vet ni hur folk beskriver MIG? Ungefär såhär har jag fått det förklarat för mig: En tjej som vet vad hon vill, en tjej som strålar av glädje när man träffar henne och någon som tänker mycket på andra, för det mesta glad och skratta är något hon aldrig glömmer, hon är en sjukt godhjärtad person som skulle kunna göra allt för dig, en som alltid finns för en och en som alltid ställer upp när man verkligen behöver henne.
Just så har jag blivit beskriven.. Förut trodde jag verkligen på det, men just nu känner jag ingen glädje alls, jag orkar knappt skratta och det där utslitna leendet börjar försvinna.. Nu för tiden vill jag inte längre att folk ska bry sig hur jag mår, vill att dom ska se att jag verkligen försöker allt jag kan för att vara glad. Men den där tanken om att försöka börjar faktiskt försvinna, börjar tröttna på det ordet, försöka.

Varför ska jag behöva sitta och ta emot saker jag inte förtjänar? Varför? För det tar så jävla hårt. Tänk er att i 5 år har jag trott att folk brydde sig, att personer som jag verkligen tyckte om lämnade mig och vände sig mot mig och blev dom som förstörde mitt liv, tänk alla gånger som jag förlitat mig på folk som sen vänt det som jag berättat emot mig, sen undrar ni varför jag inte litar på folk längre? Tänk alla gånger jag gått till lärare på skolan för att få hjälp För att söka tröst och för att få slut på det, och det man då får till svar är en axelryckning, vilken vuxen ska man då våga lita på? När dom som man ska kunna gå till för att få hjälp i stort sett vänder ryggen till en och blundar för problemet, då tappar man förtroendet för ALLA vuxna, ett tag ville jag inte ens prata med mina egna föräldrar för att jag var så sjukt rädd att dom skulle tycla att jag var totalt misslyckad, att jag trodde att dom skulle göra samma sak som dom vuxna på skolan, vända ryggen till, Tänk att jag inte ens vågade prata med mina egna föräldrar. Och hur stort förtroende har man när dom vuxna på skolan säger saker för att kunna rädd skinet på sig själv, när man får läsa vad dom har skrivit till sitt försvar och på första jävla raden börjar man gråta för att det i stort sett står att det är mitt egna fel.. Det finns EN ända vuxen person på skolan som har mitt förtroende, och så ska det väl ändå inte vara va? Den byggnad som vi nu kallar "skola" är något som jag verkligen hatar, inte det här jag-hatar-skolan-bara-för-att-jag-inte-orkar-med-lektionerna hatar utan jag VERKLIGEN HATAR skolan, hatar allt med den, hatar att gå dit.. Men nu tillbaka till det som hände igår, det som ärligt fick mig att sluta fundera över min framtid..jag grät hela kvällen igår, och jag hoppas du som skrev det fick den reaktion du ville ha, varsågod jag bjuder på det. Jag har ju skrivit MÅNGA gånger förut om att jag inte ska falla för det igen eller hur?men när ni HELA TIDEN hackar ner på mig orkar man inte mer och den här gången orkar jag inte försöka ta mig upp igen, för ni drar ändå bara ner mig när jag lyckats ta mig upp..
Men nu skiter jag i det här helt ärligt är trött på att förklara för er hur jag mår, är trött på att ens försöka.. Jag är trött på att dom få som jag verkligen litar på försvinner ur mitt liv och är trött på att dom som jag verkligen litar på och kan prata med försvinner.. Men jag hoppas att ni som skriver saker till mig har fått precis som ni vill, fått mig till marken så ni kan sparka.. Varsågod jag orkar inte kliva upp igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...