Saker i mitt liv blir inte längre som jag hade tänkt mig, saker går fel och mitt mående når alltid botten tillslut. Jag försöker simma mot ytan men någon drar alltid ner mig i samma sekund som jag ska dra efter andan. Och det värsta är att jag alltid måste låsas som att allt är okej, som att jag mår bra, men jag gör inte det längre. Vist kan jag ha dagar då jag vaknar med ett leende på läpparna med dagen slutar oftast ändå med att jag gråter mig själv till sömns. Och jag börjar tröttna på det här nu, för när ska det bli bra som alla verkar påstå att det blir? Det är bara det att vissa sätter verkligen djupa spår i en, dom liksom tar tid ur ditt liv som du aldrig får tillbaka. Och det där leendet alla känner igen börjar bli utslitet, det börjar suddas ut. Hur kan saker gå så fel? Hur kan personer du lagt stor del av ditt liv på bara kliva ut ur ditt liv och gå mot andra hållet? Utan att ens säga varför dom går, utan att ens säga hejdå. Man måste liksom låsas att det inte tar på en att höra att man ska försvinna ut ur någons liv eller höra hur äcklig folk tycker att man är.. Även fast jag redan vet att dom tycker det. För varje sak som händer blir såren större, tankarna djupare och viljan att inte vilja leva längre större.. Och är det inte dumt att pressa någon så mycket att dom inte vill leva? Att vara så taskig bakom en skärm och tro att bara för att du sitter där bakom så känns det inte för personen som får det, för än hur stark h*n säger att h*n är så är det ALLTID en bit av dom som förstörs. För när folk säger att man ska följa sitt hjärta, vilken bit ska man följa när hjärtat är i 1000 olika bitar? Och hade jag haft chansen att möta någon för första gången igen, hade jag vänt mig om och gått därifrån, hade gått från dom som jag idag insett bara förstörde och dom som spottade en extra gång på en innan dom stampade, dom som jag en gång försvarade när dom gjorde mig illa. Men är det inte ibland bättre att vara ensam än att vara med folk som får dig att känna dig ensam? Är det inte bra att ibland skita i vad andra tycker, om det får just dig att må bra? Skita i hur andra kommer reagera, för ibland måste man tänka på sig själv, köra sitt eget race och bara tänka på vad som får just dig glad, och verkligen inte ångra nått för en gång i tiden var det precis det du ville ha. Men okej, nu andas jag djupt och håller andan inne en sekund extra, jag blundar extra hårt och jag skriker extra högt. För hur många gånger har jag inte skrivit här om hur less jag är? Hur många gånger har jag inte skrivit att jag ska strunta i vad andra tycker, men har aldrig klarat det? Och det är det som gör ont, att när jag verkligen försöker lägger folk krokben för att dom älskar när andra skrappar händerna när dom faller.. Förut var jag så rädd att förlora personer som jag älskade, jag begravde den jag egentligen var inom mig för att försöka vara som någon dom aldrig skulle släppa, jag tog emot all skit som spottade mot mig, och det är nu i efterhand som jag inser att det var dom som jag egentligen ville släppa, dom som gjorde mig mest illa.. Men när man gillar någon så sjukt mycket att det nästan gör ont, vill man inte släppa dom, man försvarar dom när folk börjar ifrågasätta deras beteende, men när dom verkligen är UTE ur ens liv förstår man inte varför man inte lyssnade på dom som en gång la handen på ens axel och bad en släppa taget om personen. Har ni någon gång blivit "Bortvald"? Att den person du älskar så jävla mycket väljer bort dig för någon annan? Jag kan i alla fall berätta att det är det jobbigaste som hänt mig, att bli bortvald, att liksom känna att det funkar bra mellan dig och personen, eller ni är i alla fall på go väg framåt, sen får du det där långa smset som känns som 1000 käft smällar, du får den där tomhetes känslan i magen och du vill bara gå under jorden. För du har precis blivit bortvald, för att någon annan (som jag dessvärre kan förstå) betyder mer för personen och h*n kom till ett läge då h*n var tvungen att välja mellan två personer, tyvärr fick du nitlotten. Du försöker verkligen göra allt för att personen ska ändra sig, att personen ska inse att h*n inte behöver välja utan att det i de här läget är andra som måste acceptera. Och nu sitter du ändå här, du grät i flera timmar igår och idag vet du inte vad du vill, du vet inte hur det ska bli, för h*n bestämde att inte välja bort någon just nu, men dom där smsen satte spår i din själ, dina tankar spårar ur när du tänker på det och det ända du egentligen vill är att personen ska lägga armarna om dig och säga att h*n alltid kommer vara där för dig.. Och då kommer vi till löften, löftet om att alltid finnas där för en.. Hur långa gånger har man inte hört det, "Amanda Jag kommer alltid finnas för dig och kommer aldrig lämna din sida" Jo den menningen kan jag utantill och det är många gånger jag har fått kasta förhoppningen av att dom menar det i soptunan. Och nästan det första personen gör är att lämna en speciellt när man behöver dom som mest, när man står på kanten av berget och behöver någon som drar in en mot land, det är då dom lämnar, det är då dom förklarar vad dom egentligen tycker om en, det är då dom puttar en över kanten. Du hade ändå förhoppningen av att du betydde något extra för någon, att du var värd allt för den personen.. Och jag vill bara tipsa alla att ni ska ALDRIG trycka en person som bryr sig om dig och verkligen försöker över gränsen då dom slutar bry sig..

Har skrivit det här inlägget under några dagar och skrivit ner tankarna som var just vid den stunden där av alla hopp mellan olika "saker".. Läser inte igenom inlägget så är det stav fel ell nått så vet ni varför. Tack för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...