Mitt liv i ett ända inlägg? går det änns? Vart ska jag börja, från början eller nått där i mellan.. Hur ska jag gör för att vara säker på att jag inte säger för mycket? Eller så gör vi bara såhär, Jag skriver och ni läser.. Jag kommer skriva ärligt, alla mina känslor och tankar men jag kommer även hålla en hel del för mig själv, kan inte avslöja allt för mycket för det kommer jag själv inte klara av.. När jag var liten var det svåraste i mitt liv att kunna måla innanför linjerna i målarboken farmor hade, att kunna bre mackan på morgonen utan att kladda så mycket, någon som känner igen sig? Nu för tiden är det att klara en enkel dag, att inte få hat från alla olika håll och bara klara att stå upp.. En hel del har förändras sen jag var liten och ibland kan jag se hela mitt liv och alla händelser spelas upp framför mig, det blir som ett hårt slag i magen.. Att se alla dom här jobbiga minnena framför mig igen får mig att må illa, just nu har jag ett minne framför mig, förmodligen det jobbigaste, Och det jag inte vill prata om.. Jag kan inte berätta om det äns, för jag har lovat personer och framför allt mig själv att inte berätta för någon.. Men jag kan säga att det var nog ända gången jag sett en viktigt person i mitt liv bli väldigt rädd, har nog ALDRIG sett någon så rädd, aldrig sett någon bli helt tom, för att sen viska ut några få ord som får både mig och min syster att skrika, av rädsla..

Kan ni tänka er att skriva ett inlägg om ditt liv, så alla ska få veta? för att du är less på folk som dömmer dig, för att du är less på all hat du får varje dag.. och att du är berädd på att ta hat en sista gång genom att skriva det här..Så är det för mig, jag är så sjukt less på allt som har med hat och besvikelser att göra.. Och inte tala om Lögner.. Jag har levt i 14 år, 8 månader och 7 dagar, jag går snart över mot mit 15:de år.. Jag hade aldrig trott att mitt liv skulle kastas omkull och trampas på såå många gånger som det har gjort, men jag skulle aldrig heller tro att det tillslut skulle bli tillräckligt bra för att jag skulle överleva.. Jag måste vara ärlig.. Hade någon frågat mig just idag Hur många gånger jag har tänkt på att ta mitt liv skulle jag tyävrr svara alldeles för många gånger, Jag har alldeles för många gånger suttit för mig själv med tårarna rinnande nerför mina kinder och tänkt ut ett sätt att avsluta allt på.. Ja, tyvärr är det så, med det var riktigt länge sen jag gjorde det nu.. och jag kan säga det att ingen behöver vara orlig, För mitt liv är såå mycket bättre nu än det var då..

Vad hade ni gjort om ni hade syskon som hittade er gråtandes på skolan? hade ni hittat på något om att du hade nått i ögoat eller hade ni berättat sanningen för dom? Jag tror nog ni hade gjort samma sak som jag, berättat som det var, berättat att någon hade varit jävligt elak, Och vad tror ni dom hade gjort? Gått vidare och sagt ää vafan skit det du klarar dig eller tror du dom hade gått till personen och frågat vad i helvete dom håller på med? Jag tror vi alla är rätt så ömsesidiga, Även fast jag sa att mina systrat inte skulle gå till personen/personerna så gjorde dom det, varför sa jag att dom inte skulle göra nått? Jo för när mina systrar la sig i och hjälpte mig, så sa alltid folk att jag aldrig kunde klara mina strider själv, jag var alltid tvungen att blanda i alla andra, men så var det inte.. Och jag är sjukt tacksam över allt mina systrar har gjort för mig, Och jag är rätt säker på att du hade gjort samma sak om du hittade dina småsyskon gråtandes och någon hade gjort dom nått, inte hade du bara gått vidare med ett kallt hjärta, du hade gått och frågat vad fan det är som händer och gjort allt för dom.. Har jag fel?

Tack vare allt som har hänt, och allt hat som jag fått av folk , går jag på möten varje vecka exakt vare vecka, för att prata om hur jag mår och får sitta och ta upp allt jobbigt igen, för att jag någon gång kanske kan släppa det som hänt och gå vidare med mitt liv..

Sen kommer vi till den där killen, som verkligen betyde allt för dig, han som sa så perfekta saker och som du verkligen föll för, men till vilken nytta? Att man efter många månader av lögner får reda på sanningen , som är helt åt helvete annorlunda än vad som han sa.. Just nu är det bara skrattretande att se han, jag vill hälst spy varje gång han går förbi, Och varför skulle jag sätta mig ner och prata med han, höra hans lögner igen som sa att han ville vara vän med mig att vi kunde börja prata igen.. Och jag tror aldrig jag gråtit såå mkt för någon i hela mitt liv, Men var han verkligen värd alla tårar? Nej, Jag har hittat såå mycket bättre personer att vara med. Och jag inser nu när jag är tsm med den "rätta" varför det gick så fel med alla andra..

Okej, Nu har ni fått en lite inblick i mitt liv, små delar och jag har inflikit med olika "ämnen" om inget men ändå allt, Och ni måste bara läsa genom raderna för att förstå, Och jag vet att dom flesta tänker nog "vad är det jobbiga i det här då" ALLT.. Jag kan bara inte säga för mycket.. Men nu till hur mitt liv ser ut Just precis nu när jag skirver det här..

Mina känslor och tankar just nu? Ja, Mitt liv är mycket bättre och stadigare än var det var för 2 månader sen, jag har uteslutit allt och alla som tar onödig energi, jag har hittat personer som gör min dag och mitt liv sjukt mycket bättre.. Men jag har framför allt hittat någon jag älskar över allt... Och jag mår bra, jag mår rikigt bra.. Mitt liv har fått en positiv vänding och jag är glad att det blev som det blev, att det inte funkade med vissa vänner och att det inte blev nått mellan mig och den där killen, för Nu har jag hitta ÄKTA vänner och världens bästa.. Och jag vill inte att mitt liv ska bli annorlunda jag vill ha det som det är precis nu för jag trivs med mig själv och jag trivs med mitt liv.. Och det är väll det som räknas?

Okej kanske inte ett jätttte långt inlägg, men det är en del av mitt liv, och nu hoppas jag ändå att ni har fått en liten "inblick" i mitt liv, och jag tror inte att ni behöver veta så mycket mer, utan såhär här det och ni får leva lite med att jag kanske är jätte nere ena dagen och på topp humör andra, men jag hoppas ändå att  ni tar mig för den jag är.. För jag har försökt hela mitt liv att passa in och det var inte förens för några veckor sen som jag insåg att man behöver inte alltid passa in för att vara älskad..

Läser inte igenom inlägget som vanligt utan är det stavfel osv så har nå nått att skratta åt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6143268604

            Livet är som att cykla – för att behålla balansen   måste du fortsätta framåt.   - Albert Einstein ...

Tårarna gör mina kinder alldeles svullnad, panikattackerna gör så att mina lungor krampar efter luft och hela jag går sönder.. Som dom brukar säga "Sömn hjälper inte om det är själen som är trött".. Jag har verkligen försökt, att inte tänka så mycket...

Hej, det var ett tag sen jag skrev.. Just like always. Just nu har vi lov, fick det i fredags. Så drog direkt till A.. Sedan har vi väl egentligen inte gjort så mycket.. Igår gick jag med A's kusin och faster på SecondHand och sen följde jag med dom ...

Tänker nu skriva mig ett öppet och ärligt inlägg.. om något som stör mig, och gör mig allmänt arg och ledsen..   Genom dom snart 17 år som jag har gått på denna jord har det här alltid varit något som har funnits där..som en käftsmäll på posten v...