I huvudet på mig.

Senaste inläggen

Av Amanda Holm - 17 mars 2015 12:12

igår fyllde jag 16 år :) hade en jätte bra dag då dagen på skolan var chill och hemma fkck jag träffa älsklingen. Så det var najs. Idag har jag suttit och skrivit nationella prov i svenska och nästa väntas på torsdag. Uhm inte så taggad faktiskt.vet att jag har blivit dålig på att blogga men är fotfarande van med att i stort sett bara skriva deep talk inlägg. Så förlåt för det men ska försöka bli liiite bättre i alla fall. Idan efter skolan blir det stan med min systeryster. Lite nya kläder och grejs ska inhandlas. Sen har jag möte på skolan vid halv 5 och sen hem. Får se om älsklingen följer med mig hem idag med.mskulle sitta fint.

Av Amanda Holm - 13 mars 2015 12:00

Jag saknar dig.

Men jag vet att du har det bra där du är nu, att du får hjälp och kan lösa delar i livet som har varit kaos.

Jag älskar att hälsa på dig och bara se dig skratta, det ger mig hopp om att även du, min underbara mamma ska få må bra en dag, det du som människa har rätt att få göra. 

Jag saknar dig.

Men jag vet att du snart kommer hem igen. bara vi aldrig slutar att kämpa.

det har funnits dagar då jag verkligen har gett upp allt, har tappat hoppet om livet och orkar knappt andas. sen tänker jag på dig, på hur stark du är och hur mkt du har klarat här i livet, att du fortfarande kämpar och DET Mamma ger mig tillbaka hoppet. för DU är en stark person som har såå mkt att ge, du sprider en sån glädje och värme runt dig.

Jag älskar dig.

Och jag vet att du en dag kommer att må bra, då du har fått mått dåligt ett tag. för man kan inte få en regnbåge utan regn. tänk på det. 

och vi kommer alltid vänta på dig här hemma. om inte så besöker vi dig där du är, hälsar på och ger dig en extra kram. för vi lämnar dig aldrig. 

 

och idag blir du ett år äldre. uhm kanske är något negativt i din ålder ;) men för mig bevisar du att du har klarat av ÄNNU ETT ÅR. Jag är stolt över dig och älskar att kalla dig för min MAMMA. du är bäst och inget kan ändra på kärleken jag har till dig. du och jag har klarat mkt tsm, så varför ge upp nu?

 

Älskar dig mest av allt <3

 

 

 

Av Amanda Holm - 10 mars 2015 15:51

då jag och mina två yngre syskon försovde oss i morse med över en timme och missade liksom bussar och taxi så blev vi hemma. något jag tyckte var synd för är trött på att vara hemma. och vi då? vad har vi gjort? INTE ETT SKIT. ;) haha har bara latat oss så in i norden. spelat och dom små var ute en stund när det var soligt. sovde till typ 12 och bara haft det bra. har skrivit lite saker på datorn som jag får blandade känslor om då det var en sak jag drömde.. uhm.. annars har vi inte gjort något mer. tänkte bara ta det lungt idag ändå så.. ska duscha snart och sen blir det att ränsa gardroben då jag har kläder som jag inte använder längre. men men ska återgå till att inte göra nått en stund till innan jag tar tag i saker. ha en bra Tisdag folket.

Av Amanda Holm - 9 mars 2015 22:42

Är du i ett förhållande? Ja

Har du kysst någon idag? Ja

Är du romantisk? Jag kan om jag vill.

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen/flickvännen? Anders, så beskriver man den bästa

Vad är viktigt i ett förhållande? Att man kan lita på varandra

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Ja

Har du lekt med någons känslor? nej

Hur många har du varit ihop med? ---

Länge höll ditt längsta förhållande? Är inne på det nu och vi är inne på vår 8:de månad

Vill du vara singel eller ha ett förhållande? Förhållande.

Vem som du bredvid senast? Anders

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? ingen aning.

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Nej det skulle jag inte kunna göra.

Har du mest blivit dumpad eller dumpat? 50/50.

Hatar du ditt ex? Ja verkligen, varenda en av dom.

När du vill ha någon, vad gör du? Va?

Hur skulle den perfekta dejten se ut? Kvitta vad man gör bara man är tsm och mår bra

Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? Anders/ Pappa/ bror min

Om människan i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då? Jag hade aldrig accepterat det oavsett hur mycket man älskar personen.
För så gör man bara inte.. Hade nog lämnat

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Klart jag vill, har ju hittat min prins ;)

Vill du ha barn? ja självklart.

Blir du lätt kär? Har bara varit kär en gång. I anders

Vad faller du för? Blicken och rösten

Vad är det mest avtändande du vet? Osäkerhet.

Har du fått ditt hjärta krossat? Allt för många ggr

Har du en "utseendetyp" hos killar/tjejer? Ser man ut som Anders så är man på rätt spår.

Av Amanda Holm - 9 mars 2015 08:40

Har inte skrivit på ett tag.. Har inte mått så bra så orken har inte funnits.. Men ska skriva om mitt lov lite snabbt.. Har bara tagit det lungt i en vecka nu. Inte haft några måsten och bara andas några extra gånger. Har varit med älsklingen en stor del av lovet och bara myst. Igår var jag på skit bra humör så då blev det full fart. Tolkade med bob efter skotern och sen åkte vi madrass och så, efter att ha släppt av alla hemma och värmt oss lite så åkte jag och Anders ut på en skotertur bara han och jag. Sen åt vi gott och tog det lungt.. Typ det som har hänt.. Fyller 16 om en vecka :D så det är najs och idag ska vi ta spex fotot på skolan.. Återkommer senare.

Av Amanda Holm - 27 februari 2015 10:43

Som dom flesta redan vet så är jag ett maskrosbarn. jag har mina anledningar till varför jag är ett, och tänker nu skriva ner mina tankar kring artikeln som publicerades i metro här om dagen. det var någon som skrev att man skulle rata ordet Maskrosabarn och börja kalla oss för alkisbarn,psykbarn osv.. jag vet inte rikigt hur den personen tänkte. Personen i frågan tyckte att Maskrosbarn lät som något "stolt" någon som är duktig och bättre, det är inte tanken med ordet.

 

Vi är människor med mer eller mindre anledningar till att vi kallar oss Maskrosbarn, vi har sammalt alla oss, vi har bildat en ny familj och delat både skratt och gråt med varandra, vi har pratat om saker INGEN annan skulle förstå,v i har skappat gemenskapen vissa av oss ALDRIG haft. att vi då ska börja kallas Alkisbarn känns väldigt kränkande, man trycker upp en stämpel i pannan på oss och såhär är det.. och i mina öron låter det mer som att BARNET är den som har alkohol problem osv, och det har ALDRIG varit barnens fel att föräldrarna mår dåligt.. det känns som att vi får skulde för våra föräldras dåliga mående, och det är väl ändå fel? vi kan inte göra något åt våra föräldrars mående än hur mkt vi faktiskt vill hjälpa dom.

 

Ordet maskrosbarn är bara ett "samlingsnamn" eller vad man ska kalla det för att vi har föräldrar som mår dåligt och att deras mående påvärkar oss negativt. och för mig är MAskrosbanr någon som kämpar, som överlever(de) och alkisbarn är så långt ifrån det. NÄr jag fick reda på att jag var ett MAskorsbarn blev jag rätt stolt, inte pga det jag varit med om och inte pga det som gör mig till ett Maskrosbarn utan för att maskrosor blommar alltid och blir dom finnaste blommorna. att man kan växa genom asfalt. 

 

SÅ kallas oss ALDRIG alkisbarn, vi är stolta MASKROSBARN.

 

 

Av Amanda Holm - 23 februari 2015 19:26

Mådde dåligt i fredags då jag inte skulle få vara med Anders under helgen. Åkte hem till mig och vid fem tiden svänger det upp en bil på gården, tänker inte så mer på det, den skulle nog ändå till farmor och farfar som bor ovanför oss. Men när den stannar utanför oss så blir jag dock mer nyfiken. Någon kliver ut och linna säger men titta där är Anders. Inte nog med det han hade skotern med sig! Blev helt paff.. Trodde jag skulle få spendera helgen själv, men så blev det inte. Så åkte skoter där på kvällen några vändor.. Det var tur att min prins kom i helgen, hade inte klarat helgen utan han.. Helgen fick en sjukt jobbig vändning.. Men jag kontrade upp det med skoteråkning och kärlek.. Fakkade ur totalt igår och mådde sämre än sämst, tur nog höll han både mig och sig själv uppe. En vecka kvar på skolan sen sportlov. SKÖNT. ska ta det lungt och inte ha några måsten.

Av Amanda Holm - 17 februari 2015 22:00

Jag är en helt vanlig människa. Jag äter, sover och går i skolan precis som alla andra i min ålder. Ända problemet är att jag lever med en psykisk ohälsa. Det här gör att jag vissa dagar inte orkar NÅNTING, att jag kräver mer uppmärksamhet vissa gånger och behöver mer eller mindre hjälp andra dagarn. Jag kan ena sekunden skratta och andra gråta. Men det är gör inte mig till en dålig person, eller någon ni måste vara "försiktig" runt. Jag vill bli behandlad precis som alla andra men med överseende att jag kanske inte orkar gå till skolan och göra mitt bästa en dag, eller att jag gööör allt för att få uppmärksamheten.

Jag kan ta små saker allt för hårt, eller skratta flera timmar efter nått rolig har hänt. Men för det behöver ni inte anpassa er som om att jag är något annat än människa. Jag vill bli bemött på samma sätt som du skulle ha bemött en helt "frisk" person. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, för jag lever med det här, jag är van med alla up's and down's. Jag lever precis som alla andra bara med andra omständigheter.

Jag jobbar med mig själv varje dag, jag tränar på att bli "bättre" och starkare. Jag gör allt jag kan, varje dag. Jag vet att det kan vara svårt dom utomstående att veta hur man ska behandla och bemöta folk som lever med psykisk ohälsa.. Ska man prata duttinuttigt eller inte sätta gränser? Nej nej nej, man ska behandla dom PRECIS som vilken människa som helst, bara att man kanske måste anpassa och förstå vissa saker.

Jag te.x kan äta som en jävla häst medans jag senare knappt äter på flera dagar, jag kan vilja vara själv utan någon som helst kontakt med omvärlden eller ha all uppmärksamhet som går.. Jag kan bli nervös för att kliva av bussen och måste fundera ut flera olika sätt för att kunna ta mig av bussen på "rätt" sätt, vill hälst inte prata med folk jag inte känner och HATAR att ringa till dom jag inte känner mig trygg med..

Men snälla ni, jag är inte mer än människa. Och vill inte bli behandlad annolunda. Ibland kanske man måste vara sträng och säga så-här-ska-du-göra-nu för att jag ska ens göra nått eller sätta tydliga gränser. Men inte överdriva och behandla mig som om jag var nått annat.

Jag är 15 år, sover, äter och går i skolan och har psykisk ohälsa, men jag är inte mer än en VANLIG människa.

  

Välkommen till bloggen om allt och ingenting. Här kan ni läsa om min vardag och mina snart 17 jordsnurr, Ni kommer få läsa om mina tankar och allt där i mellan. 

 

               
     


Ovido - Quiz & Flashcards